Fortsatt tryck i frågan om migrationsregler som slår mot utlandssvenskar

Den tillfälliga migrationslagen från 2016 sätter krokben för många svenskar som vill återvända till Sverige. Vi fortsätter vår dialog med kommittén som ska ta fram de nya migrationsreglerna för att säkerställa att utlandssvenskarnas perspektiv tas med i arbetet.

Av de uppskattningsvis 660 000 svenskar som bor världen över upplever många svårigheter med att flytta tillbaka till Sverige med sin utländska partner.

Sedan SvD häromveckan publicerade vår debattartikel där vi lyfter problematiken med den tillfälliga migrationslagen kopplat till utlandssvenskar, har vi kontaktats av ännu fler utlandssvenskar som delar med sig av sina erfarenheter. Det är beklagligt att inse att den nuvarande processen resulterar i att många utlandssvenskar avstår från att flytta tillbaka till Sverige, som därmed missar kompetens och internationell erfarenhet.

Kommittén om den framtida svenska migrationspolitiken (Ju 2019:01) har tagit del av debattartikeln, ett flertal exempel från verkligheten och vår resolution som togs fram på Utlandssvenskarnas parlament i fjol. Dessutom hade vi i början av året ett möte med sakkunnig till justitie- och migrationsministern där vi diskuterade frågan.

Här nedan följer några exempel ur verkligheten som har inkommit till oss. För att de ska få vara anonyma har vissa justeringar i texten gjorts.

Så här slår den tillfälliga lagen

Jag har bott utomlands i mer än 10 år nu och sedan jag gifte mig med en kvinna (inte EU-medborgare) förra året så funderade vi på att flytta hem till Sverige. Det blev en kortvarig plan. Vi har bott tillsammans i andra EU-länder i 6 år och varje gång vi anlänt till ett nytt land har vi bara direkt ansökt om uppehållskort för familjemedlem till EU-medborgare och vi behövde aldrig separeras.

Min fru blev gravid i höstas och vi bestämde oss för att Sverige är ett bra alternativ (just då arbetade jag i Kina och vi ville inte stanna där). När jag hörde av mig till Migrationsverket fick vi inte ens ett humant svar, de krävde jag skulle ha försörjning för min fru skulle få ansöka och hon var tvungen söka från sitt hemland. Men hur ska jag ordna en försörjning jag bor ju i hennes hemland? Svaret Migrationsverket gav och deras rekommendation fick mig att aldrig mer vilja återvända: De rekommenderade att jag åkte till Sverige, skaffade ett jobb samt bostad och att min fru stannade i sitt hemland, födde barnet själv där och ansökte om uppehållstillståndet som skulle ta cirka 15 – 20 månader. Barnet kunde jag få hem till Sverige efter födseln men inte min fru (i mejl från Migrationsverket) så en av oss föräldrar skulle inte få vara med vårt nyfödda barn i nästan 2 år.

Vi valde att flytta till Estland. Min fru fick sitt uppehållskort efter 2 veckor, hon täcktes av sjukförsäkringen omedelbart och vi betalade inte en krona för födseln, och vår dotter är nu 2 månader gammal. Vi fick all hjälp innan vi ens anlände från en statligt ägd organisation här som heter International House of Estonia. Vi har aldrig känt oss så välkomna som här och det är en ren sorg jag känner när jag och min familj inte är välkomna till mitt hemland.

Ligger inte samhället till last

1983 började jag arbeta som svensklärare på ett universitet i USA. På universitetet jobbade jag i tjugo år. Startade Svenska skolan i delstaten jag bor i, dessutom har jag hela tiden haft undervisning hemma samt jobbat som korrekturläsare och översättningsgranskare. För ett år sedan slutade jag att undervisa för vi började planera flytt tillbaka till Sverige. 

Jag är svensk och amerikansk medborgare, min man enbart amerikansk. Vi gifte oss i svenska kyrkan  i Sverige för mer än fyrtiosju år sedan. Han har bott i Sverige vid ett par tillfällen och har svenskt personnummer samt talar svenska. Vi har två av våra barn och barnbarn i Sverige så det faller sig naturligt att återvända. Men det tycker inte Migrationsverket som nekat honom att söka uppehållstillstånd.

Migrationsverket har uppgivit felaktigheter och gjort egna antaganden om mina planer. Vi har överklagat och kommit till kammarrätten där man nekade prövning. Beslutet kan inte överklagas. Jag har talat med  rådmannen i Luleå som inte kunde svara på något, bara läsa innantill i den dom hon skrivit under. Jag har kontrakt på en bostad som jag hyrt från 15 december 2018, vi har köpt en bostadsrätt som blir inflyttningsklar 2020. Inget tycks ha någon som helst betydelse. Vi har egna medel, hälso- och sjukvårdsförsäkring här i USA och kommer på intet vis att ligga det svenska samhället till last. Vart kan jag vända mig för att få rätsida på detta? 

Inkomst i USA men avslag i Sverige

Jag är född i Borås, men bor nu i New Orleans med min amerikanska man. Vi vill flytta till Sverige. För tre år sedan ansökte vi om visa ”genom anknytning till anhörig i Sverige”. Men det blev avslag för att jag inte kunde visa inkomst i Sverige och boende. Jag bor ju i USA nu och har inkomst och boende här, och vill helst inte behöva flytta till Sverige utan min man först för att skaffa boende och jobb och SEN ansöka om visa till min man. Min man är lärare och avslutar nu sin Master in Education, och vi hoppas att han kan få ett jobb i Sverige innan vi flyttar till Sverige. Det är så många OM och MEN hela tiden. Varför ska det behöva vara så svårt?

Nedslående handläggningstider

Vi har en son som arbetat på Maldiverna i 5 år och är gift med en maldiviska (äktenskapet är registrerat i Sverige). Han har som många andra hamnat mitt i corona-krisen och hals över huvud fått åka hem därifrån. Kontakten med Migrationsmyndigheterna för att få hit hustrun är fruktansvärt nedslående med handläggningstider på 1-1,5 år. Han har möjlighet att starta en mindre firma, men avråds till detta av jurist som är kunnig i migrationsrätt för att inte försvåra möjligheterna till ett uppehållstillstånd för hustrun.

Egen visumkategori?

Paret är bosatt i USA. Han amerikansk medborgare, hon svensk. I början av 2000-talet byggde de ett hus i Sverige. Så länge den amerikanske maken förvärvsarbetade blev det ganska korta vistelser, på grund av de korta semestrarna i hemlandet. Med det friare livet som pensionär planerade i synnerhet maken att tillbringa mer tid i huset (som han givetvis betalar fastighetsskatt för och under vistelserna på olika sätt bidrar till svenska ekonomin). Men han upptäckte att det fanns ett aber: 90-dagarsregeln inom Schengenområdet med dess rullande sexmånaderskalender. Plötsligt var han tvungen att räkna dagarna: Är det möjligt att tillbringa sommarmånaderna i Sverige, jobba med städning av trädgården under ett par höstveckor och sedan fira jul i Sverige?

Just det här paret skulle önska en visumkategori för icke-EU-medborgare som är gifta med svenska medborgare som tillåter längre vistelser än nuvarande regler med intyg om inkomster etc som visar att vederbörande inte ligger svenska staten till last.

Precis som vi jobbar oförtrutet vidare finns det andra som driver på i frågan. Här är upprop som även Svenskar i Världen har signerat. Ju fler som trycker på, desto bättre!