Universitets- och högskolerådet svarar på våra resolutioner om Utbildning

SVIV har under 2019 formulerat 6 resolutioner angående utbildningsfrågor som berör utlandssvenskar. Tre av dessa skickades till Universitets- och högskolerådet (UHR) som nu har återkommit med svar i form av personliga brev från Tuula Kuosmanen, avdelningschef på avdelningen för analys, främjande och tillträdesfrågor. 

Besvarade resolutioner: 

  • Studievägledning för främjande av utlandsstudier 
  • Medförande av skolpeng utomlands 
  • Finansiering av högre utlandsstudier 

Den förstnämnda resolutionen “Studievägledning för främjande av utlandsstudier” befattar bristfällig kunskap om utlandsstudier hos studievägledningar på svenska högskolor och gymnasium, även bland lärosäten med en koncentration av utlandsresande studenter. Ineffektiva metoder för informationsspridning om utlandsstudier av studievägledare anses vara en av orsakerna till att elever går miste om värdefull internationell kompetens och erfarenhet. I sitt svar instämmer UHR i vikten av utlandsstudier så väl som studievägledares betydelse i uppmuntran av svenska elever att söka sig utomlands. 

SVIV föreslår att informationen som för nuvarande delas ut till studievägledare gällande internationell utbildning bör ses över, och att kunskap om studier utomlands bör införas i vägledarnas egna utbildning. Studievägledare är det primära fokuset i resolutionen men diskuteras jämförelsevis lite i UHRs svar utöver att referera till deras rapport Det akademiska värdet av mobilitet (2018:9) där de lämnar rekommendationer för främjandet av vägledning och internationaliserade lärandemål. Svaret diskuterar Erasmus+ i allt högre utsträckning eftersom UHR administrerar programmet, och eventuellt som respons på SVIVs förslag till Riksdagen att se över hur en nationell policy kan underlätta elevers införskaffning av internationell kompetens, likt Nya Zeeland. Besvarandet uppmärksammar att majoriteten av svenska lärosäten är anknutna till Erasmus och kan därmed erbjuda sina elever internationell mobilitet och hänvisar till EU-kommissionen som via Eacea prövar lärosätens ansökning om anknytning till Erasmus. För att läsa hela svaret på första resolutionen klicka HÄR.

Problemformuleringen i resolutionen “Medförande av skolpeng utomlands” omfattar ojämlikhet bland elever på svenska grundskolor och gymnasium. I dagsläget så skiljer sig elevers möjlighet att ta med sin skolpeng utomlands beroende på vilken kommun de bor i. Att nekas skolpengen blir ett problem för familjer som bor och arbetar utomlands och skapar även orättvisa. 

Kommuner är skyldiga att betala ut skolpeng till grund- och gymnasieelever, men vissa antyder att de inte behöver ta detta ansvar för studenter som väljer att läsa utomlands och andra argumenterar att det inte gäller i fall där ett barn vistas varaktigt utomlands. Dock finns ingen standardiserad definition av ordet varaktigt för skolor att referera till i frågor om vistelse och studier utomlands, och likväl saknar de tillräcklig information om utlandsskolors verksamhet, vilket SVIV föreslår att förbättra genom ökad kontakt och samverkan mellan utlandsskolor och skolor i Sverige. Vidare föreslås tydliggörande av ansvarsfördelningen mellan kommuner och Skolverket gällande utlandsundervisning. Slutligen lyfts behovet av en övergripande statlig lag, policy eller förordning för utredningen av problematiken i att ge olika barn olika förutsättningar baserat på bostadsområde.

UHR avstår att kommentera SVIVS förslag om skolfinansiering och huruvida skolpengen skulle kunna användas eftersom de inte tillhör deras ansvarsområden. UHRs svar ger korta beskrivningar av olika uppgifter de har som är närliggande resolutionen, om man vill läsa dom finns hela svaret HÄR

Slutligen, resolutionen om “Finansiering av högre utlandsstudier” betonar ett bekymmer bland studenter som uppstår när ett lärosäte i utlandet har en termin- eller årsavgift som inte täcks av CSN, och de inte kan få stöd hemifrån. Elever som går miste om möjligheter att införskaffa sig internationell kompetens missgynnar individen och samhället i stort. Därför anser SVIV att staten bör införa stipendier avsedda specifikt för att finansiera de avgifter som krävs av utländska lärosäten. Såsom illustreras i det tidigare exemplet har Nya Zeeland ett antal mer grundliga strategier för ökad studentmobilitet och internationalisering för att se till att fler invånare kan studera utomlands, SVIV önskar bland annat att den sortens stipendium införs även i Sverige. I sitt svar vill UHR börja med att informera om tillgänglig finansiering för/via de utbytesprogram de administrerar, som Erasmus+, Nordplus, MFS, Atlas mm. Dessa program erbjuder stipendiefinansiering genom EU-kommissionen eller Sveriges biståndsprogram. Hela svaret finns HÄR.