Yrkesverksam medföljare

Av de medverkande i enkätundersökningen svarade totalt 78 % att de just nu är eller någon gång har varit medföljare. Av dessa är lite mindre än hälften yrkesverksamma. Den näst största gruppen som markerade ”Annat” uppgav bland annat att de var ”hemmafru” eller ”tjänstledig”.

Majoriteten av de yrkesverksamma har inga barn under 18 år hemma, vilket verkar utgöra den största skillnaden mellan yrkesverksamma och hemmavarande medföljare. Den yrkesverksamma medföljaren har mer tid för sig själv och kan passa på att göra sådant som annars blir svårt med barn. När många passar på att bli medföljare medan de är föräldralediga finns det en del som passar på att flytta med utomlands medan det ännu inte finns några barn med i bilden eller när barnen inte längre bor hemma.

Ida, som passade på att flytta utomlands innan hon ck sina två barn, såg erbjudandet om att bli medföljare som en sista chans att resa på egna villkor;

Parallellt med arbetet som jag hade studerade jag på distans. På så sätt ck jag chansen att göra sådant som jag verkligen ville, och samtidigt vara med min man. Det var roligt, socialt och sista chansen att leva på mina egna villkor. Efter ett halvår i London blev jag nämligen gravid, och vi bestämde oss för att flytta tillbaka till Sverige. Vi hade kunnat stanna kvar och behålla våra jobb, men vi tänkte att det är så mycket enklare att ha småbarn i Sverige.

Hon var inställd på att både jobba och plugga samtidigt, under tiden som hennes man jobbade på sitt utlandsuppdrag. Så fort hon blev gravid flyttade de tillbaka till Sverige då hon upplevde det är lättare att ha små barn i Sverige. Hennes sociala liv, möjligheten till karriärsutveckling och nätverksskapande var alla förmåner som möjliggjordes när att hon åtog sig ett jobb i utlandet i samband med att hon flyttade med sin man utomlands. Utan möjligheten att få jobba är hon säker på att hon inte skulle trivas. Ida skulle därför inte vilja bli medföljare så länge barnen är små. Hon ser jobbet som en faktor som möjliggör för hennes självständiga liv som bidrar till socialt umgänge och självutveckling, oberoende av sin mans arbetstider och vänkretsar.

Enligt de flesta av de medverkande i undersökningen finns det inga faktorer som skulle kunna ha hindrat dem från att följa med sin partner utomlands. Den näst största gruppen anger att jobbet hade kunnat utgöra ett hinder om de inte ck fortsätta arbeta eller skaffa ett nytt jobb i det landet man flyttade till.

Sindy, som följde med sin man till Kina, medger att hon tar varje tillfälle hon får att följa med utomlands oavsett om hon hade fått tag på ett jobb eller inte;

Första gången som medföljare fick min dåvarande partner jobb i Kina. Jag sa på en gång att han skulle ta det. Vi jobbade båda inom samma koncern men i helt olika roller. Vi hade båda jobbat utomlands var för sig tidigare, så för oss var det bara en ny möjlighet. Jag började genast försöka få jobb hos samma arbetsgivare och ck ett ettårskontrakt som startade ungefär tre månader efter att han åkt. Jag hade nog följt med även om jag inte kunnat få jobb.

Det bör därmed konstateras att, oavsett vad man planerar att göra av sin tid i det nya landet som medföljare, så är det viktigt att har klart för sig vilka mål och förväntningar man har med flytten och framförallt att man är realistisk med dessa föreställningar. Självklart kan ens mål förändras med tiden, när man väl är på plats, men då har man i alla fall tänk till och är förhoppningsvis något påläst om stationslandet och dess möjligheter samt utmaningar.

 

Tillbaka till innehållsförteckningen om medflytt