Världsförbättrande nordist

Knivskarpt intellekt, stark vilja och stort hjärta. Så kan man kanske bäst beskriva Barbro Osher, först ut i Svenskar i Världens nya serie om utlandssvenskar som gjort stort intryck och avtryck.  

Att summera vad svenskfödda Barbro Osher har hunnit genomföra, och rätteligen premierats för, är imponerande; hon är hedersdoktor vid Göteborgs universitet och Karolinska Institutet, har blivit utsedd till professor av den svenska regeringen för sina insatser för svensk kultur, är hedersledamot i Teskedsorden, ordförande i The Bernard Osher Foundation, hon driver The Barbro Osher Pro Suecia Foundation, är honorär generalkonsul i San Francisco – tidigare även i Los Angeles, och givetvis har hon sommarpratat i P1. 

Barbro och hennes make Bernard Osher har donerat stora belopp till framförallt konstnärliga och medicinska ändamål. Ett resultat av detta är Osher Center for integrative medicine som bland annat drivs på Karolinska Institutet, Harvard University och University of California. Barbro har också fått en skulpturpark i San Francisco uppkallad efter sig, Barbro Osher Sculpture Garden vid de Young Museum. 

Listan över hennes gärningar och utmärkelser fortsätter i det oändliga. Så att Barbro Osher i fjol förärades en kunglig medalj för sina mångåriga och förtjänstfulla insatser för att främja svensk kultur och det svensk-amerikanska samarbetet var därmed mer än välförtjänt.  

Jag har bott nästan halva livet i USA. I hjärtat är jag alltid svensk, men jag är även nordist

Nordist och svensk i hjärtat 

Barbro Osher såg dagens ljus i Stockholm 1940. Eftersom hennes pappa var officer flyttade familjen runt i Sverige innan han 1950 blev chef för Göta kanalbolaget och de bosatte sig i Motala. Universitetsstudierna ägde rum i Stockholm. Via ett stipendium 1962 fick hon möjlighet att bo i USA en kortare tid. Arton år senare gick flyttlasset till den amerikanska kontinenten.

– Jag har bott nästan halva livet i USA. I hjärtat är jag alltid svensk, men jag är även nordist. Var och en för sig är de fem nordiska länderna inte så stora, men tillsammans har vi en stark nordisk röst med samsyn i de flesta samhälleliga frågor. Jag jobbar därför mycket med våra grannländer och vi håller just nu på med förberedelserna för att kunna öppna ett nordiskt center på University of California, Berkeley. 

Barbro Osher har arbetat med Sverige på olika nivåer och olika plattformar i princip sedan hon kom till USA. Hon utnämndes till honorär generalkonsul i Los Angeles och därefter i San Francisco.

– Jag har fått förmånen att få representera det land som jag älskar mest – som gratisjobbare. Och det ser jag som en ära.  

Barbro konstaterar att det har skett enorma förändringar i USA sedan hon kom hit första gången.

– Tech-industrin var då i sin linda och den har ju fullkomligt exploderat. USA lockar till sig så otroligt många talanger inom universitetsvärlden, men också inom industrin och finansvärlden. Dessa tre är de verkliga motorerna, och det är ingen tvekan om att norra Kalifornien är en framtidsfabrik. Kalifornien är generellt progressivt. San Francisco var exempelvis bland de första som tillät samkönade äktenskap. Samtidigt har vi gått igenom den fruktansvärda AIDS-epidemin som suddade ut en stor del av den verkligt konstnärliga befolkningen i San Francisco, berättar Barbro Osher. 

Vi backar bandet, och ställer frågan om vad hon hade för drömmar som ung?

– Förutom diplomat, som jag sedan lade åt sidan, så var världsförbättrare en vanlig dröm, kvinnokraft en annan. Och de där två tycker jag nog att jag har kunnat kombinera.  

På frågan om det finns något av allt som hon har gjort eller premierats för som sticker ut drar hon lite på svaret.

– Det är svårt att svara på. Jag har väl gjort några bra saker i mitt liv. Jag startade SWEA i San Francisco och det betydde oerhört mycket för mig, men det betydde också mycket för så många andra.: ett systerskap i förskingringen. Det är idag en av de största lokalföreningarna och väldigt livaktigt.  

Trump, corona och internationalisering 

Intervjun sker samtidigt som Capitolium i Washington DC invaderas, uppmuntrat av självaste presidenten.

– Det är fullkomligt fruktansvärt! Ett påhopp på demokratin som aldrig har hänt tidigare!  Under fyra år har man suttit på stolkanten och undrat vilken katastrof som kommer härnäst med Trump vid makten. Men inte ens i sin vildaste fantasi hade man kunnat ana detta, trots att många lyfte ett varningens finger redan innan Trump ens svor presidenteden. Under de senaste fyra åren har vi med fasa följt vad han har gjort för att bromsa utbyte och handel, klimatpolitik, men också immigration. 

Det är inte bara Trump som har skakat om landet i sina grundvalar, den pågående coronapandemin har också satt tydliga spår.

– San Francisco har en befolkning på ungefär 800 000 människor, och i regionen bor cirka 6 miljoner. Själva staden är därmed relativt liten och hanterlig. Så här i pandemitider är det nästan ingen trafik alls, alla restauranger och kulturinstitutioner är stängda, skolor och dagis likaså. Det är på snudd ett nedlagt samhälle vilket är utomordentligt märkligt. Hur allt ska repa sig, vet nog ingen.  

Barbro och maken Bernard bor i centrala San Francisco, i närheten av Transamerica-pyramiden. Hon konstaterar att de omkringliggande kontorslokalerna nu gapar tomma.

– Jag går till kontoret två dagar i veckan, i byggnaden är nästan inte en människa. Vi kommer inte att ha samma samhälle när det här är över, bilden kommer att se annorlunda ut. Det här att jobba hemifrån, det är ju inte helt fel. Men jag saknar möten, möten med människor. Det är förödande, anser jag. Jag tänker särskilt på alla tonåringar och alla barn som verkligen behöver träffa jämnåriga för att få utbyte och social träning.

Det här att jobba hemifrån, det är ju inte helt fel. Men jag saknar möten, möten med människor.  

Internationalisering är ett område som intresserar. Barbro poängterar att på samma vis som det är viktigt att svenska studenter har möjlighet att tillgodogöra sig utbildning utomlands, är det viktigt att utländska studenter kommer till Sverige. När de i sin tur reser tillbaka får de med sig värdefull Sverigekunskap, något som även Barbro har jobbat aktivt med under sin tid på organisationen Positiva Sverige. 

Ett problem som har uppstått med anledning av covid-19 är att svenska studenter som hade planerat att studera i USA har fått tänka om. Bromsklossen har varit viseringsproblemet, eftersom USA i princip stängde ner viseringsavdelningen. Att ta del av studierna digitalt har sina utmaningar.

– Att studera digitalt när tidsskillnaden är nio timmar är såklart en helt omöjlig situation.  

Nobelprisutdelare och stark SVIV-supporter 

Även Nobelfirandet tog sig en annan skepnad under pandemin. Istället för att samla alla nobelpristagare i Stockholm utifrån Snille och smak-traditionen som gällt sedan 1901, skedde prisutdelningen världen över. Barbro Osher var en av de personer som i frånvaro av den svenska kungen fick dela ut Nobelpriset. Men även denna planering kastades om i sista stund.

Barbro Osher överlämnar Nobelpriset i kemi till pristagaren Jennifer Doudna i hennes trädgård i Berkeley. Du kan se hela videon här.

– Från början var planen att samtliga fem nobelpristagare i Kalifornien skulle komma hem till oss. Vi skulle ha utdelningen på terrassen efterföljt av förplägnad, som traditionen bjuder. Allt det där fick stuvas om i sista minuten, och därmed flyttade vi ut ceremonin i deras trädgårdar. Trots apparat med logistik och filmteam blev det faktiskt väldigt bra, tycker jag själv. Att det som nu blev, att priserna delades ut i olika länder, har aldrig inträffat i Nobelprisets historia. Det var en stor ära att få hjälpa till och dessutom göra något utomordentligt historiskt. 

Barbro har passerat 80-årsstrecket, en ålder som inte tycks innebära några större inbromsningar för hennes del. Frågan är, vad har hon kvar på sin” bucket list”?

– Jag vill absolut starta ett Nordic Center på UC Berkeley, det är på gång och det ska bli av. Sedan har jag lite andra uppnåeliga mål, men de håller jag för mig själv än så länge.  

Barbro Osher satt i SVIV:s styrelse mellan åren 2007-2018. Även om avståndet till Stockholm delvis hindrade henne från att delta på alla styrelsemöten så fanns engagemanget där hela tiden.

– Jag har varit lierad med Svenskar i Världen i princip så länge jag har bott utomlands. Eftersom SVIV är den enda lobbyingorganisationen i Sverige för svenskar i världen så är det en utomordentligt viktig organisation att tillhöra och främja, tycker jag.