Londonkrönika om kultur och gemenskap i kyrkans regi

På promenad genom ett vårblommande London möter krönikören svenskar bosatta i staden och reflekterar över Svenska kyrkans roll. Svenska kyrkan i utlandet är partner till Svenskar i Världen.

Det är en lördag i slutet av april. Grönskan är slående där jag traskar fram bland försommarklädda människor i Regent’s Park. Skratt blandas med fågelkvitter och – musik!

Sköna maj välkommen … På en rund scen med tak står en samling studentmösseprydda sångare. Framför dem en publik av spridda åldrar, många unga vuxna, och även här skymtar jag någon vit mössa. En roll-up vid ett picnicbord visar på Svenska kyrkans närvaro – här serveras kaffe ur termos och hembakta bullar. En diakon bekräftar att kören på scenen är från den svenska församlingen i London. Konserten är deras årliga Valborgskonsert.

Till tonerna av ”Vintern rasar” slår jag mig ner på gräset intill en ung kvinna med en nyfiken bebis.

– Jag återvände hit för några år sen, just innan Brexit, berättar hon, som är från Sundsvall men redan som 20-åring flyttat till London. Då för jobb som au-pair, nu för livet.

Bland åhörarna möter jag också Maya, snart 18 år och uppvuxen utanför London med svensk mamma och brittisk pappa. När mamman började besöka Svenska kyrkan var Maya bara ett barn och tillsammans med sin bror fick de följa med.

– Jag minns inget annat än att vi brukade åka till kyrkan på söndagarna, säger Maya.

För några år sedan konfirmerades hon i den svenska församlingen och hon fortsätter besöka kyrkan för att fira gudstjänst.

Ulrika Eleonora kyrka

Jag besöker också Svenska kyrkan på Harcourt Street, en kort promenad från Regent’s Park, nära livliga Edgware Road och cirka tio minuter från Hyde Park. Här har församlingen funnits sen 1911, då Ulrika Eleonora kyrka invigdes på sin nya adress, några år efter att församlingen köpt mark och låtit bygga sin egen kyrka.

Seniorlunchen samma vecka drar hundratalet seniorer till kyrkan – för att fira gudstjänst, äta en gemensam lunch, umgås och sjunga några svenska visor tillsammans. Organist Fredrik, som också leder kören – eller körerna, är glad över sitt jobb. Han har tidigare arbetat många år inom den anglikanska kyrkan, men sedan några år har han sin tjänst här, bland det svenska.

– Det har betytt mycket för mig att få återknyta till svenska kompositörer, till den svenska körskatten, säger Fredrik och berättar att han planerar att starta ett familjekör-projekt till hösten.

Petter, som är pedagog och kommunikatör i församlingen, berättar för mig om en vår fylld av aktiviteter. I London har man som vanligt haft fullt hus varje lördagskväll under Melodifestival-veckorna och ser fram emot Eurovision i maj. Det är med andra ord inte endast luciagudstjänsterna som fyller kyrkan. Svensk kultur i olika former lockar till gemenskap. För årets konfirmander väntar inom kort en resa till Paris för att möta konfirmander från.

– Med relativt små grupper är det fint att få möjlighet att träffas över landsgränserna. Det finns mycket som förenar våra utlandssvenska ungdomar, säger Petter.

Utanför Sverige – i 400 år

Prästen Magdalena har tillsammans med församlingens diakon Kerstin ansvar för träffar utanför London – för dit svenskar reser, reser också kyrkan.

Svenska kyrkan har som tradition att följa sina svenskar ut i världen. Nästa år, 2026, firar Svenska kyrkans utlandsförsamlingar 400 år, men egentligen har Svenska kyrkan alltid funnits utanför Sveriges gränser – åtminstone lika länge som Svenska kyrkan existerat. Initialt handlade det om fältpräster som följde svenskarna ut i krig; för att fira gudstjänst, döpa, viga, begrava. Senare började kyrkan verka på uppdrag av staten, genom så kallade diplomatpräster. Den första församlingen utanför Sverige bildades år 1626 i Paris, den nyaste på 1980-talet i Florida.

Men åter till London, eller Storbritannien…

– Vi har 13 orter vi besöker två gånger varje år. Från Brighton i syd till Inverness i nord. Även Irland ingår, där vi besöker Dublin. Och vi utvärderar ständigt vilka orter vi ska besöka, berättar Magdalena. Vi firar gudstjänst eller andakt och äter en gemensam måltid. Det svenska språket – att få be, sjunga och prata på sitt, för många, modersmål – är något som betyder mycket för de som deltar i träffarna.

Fem år efter brexit

I år har fem år passerat sen Storbritanniens utträde ur EU, men verksamheten i den svenska församlingen i London och på alla dess verksamhetsplatser är sig lik. Här möts unga och gamla, nyinflyttade och boende i landet sen åratal. Här samlas man för gemenskap. För att fira gudstjänst. För en stunds vila från vardagen. Eller för att lära sitt nyfödda barn de svenska sånger man själv växte upp med.

Text och foto: Åsa Höjer