Debattartikel: Förstör inte det som gör Sverige unikt

Den globala konkurrensen om talanger är stenhård – och Sverige har svårt att mäta sig på många områden. Men vi har en paradgren som gör oss unika: vårt grundläggande trygghetssystem. Nu hotas det av en statlig utredning, som föreslår att även återvändande svenskar ska behöva kvalificera sig för delar av socialförsäkringen. I en debattartikel i Dagens industri uppmanar Svenskar i Världen och Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, regeringen att inte gå vidare med förslaget.

I betänkandet Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för vissa grupper (SOU 2025:53) föreslås en modell där en person måste ha varit bosatt i Sverige i minst fem år under en femtonårsperiod för att ha rätt till vissa förmåner.

Kvalificeringskravet ska gälla alla som flyttar till Sverige från ett land utanför EU/EES – även återvändande svenska medborgare. Detta riskerar att hota rekryteringen av högkvalificerad arbetskraft samt avskräcka utlandssvenskar från att återvända hem.

Mot bakgrund av förslaget i betänkandet har Svenskar i Världen skrivit en debattartikel i Dagens industri den 27 augusti med Sveriges universitetslärare och forskare, SULF.

Förstör inte det som gör Sverige unikt

Sverige har ett ess i rockärmen konkurrens om internationella topptalanger. Kasta inte bort det. Gå inte vidare med utredningens förslag, skriver Cecilia Borglin, generalsekreterare, Svenskar i Världen och Sanna Wolk, förbundsordförande, Sveriges universitetslärare och forskare, SULF.

I många avseenden har Sverige, svenska företag och andra organisationer svårt att möta konkurrensen från internationella arbetsgivare. Den globala konkurrensen om talanger kräver att företag och länder står på tå för att locka till sig och behålla högkvalificerad arbetskraft. Men vi har en paradgren som få länder kan konkurrera med: ett grundläggande trygghetssystem. Det är nu hotat. Med de förslag som ligger på bordet i en statlig utredning kommer den som flyttar till Sverige att behöva kvalificera sig för att få tillgång till delar av det sociala trygghetssystemet och det föreslås även gälla svenska medborgare som överväger att flytta tillbaka till Sverige.

I våras skickade regeringen ut betänkandet från den utredning som sedan hösten 2023 har sett över kvalificeringen till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd. Förslagen i utredningen syftar till att göra systemet mer hållbart och öka drivkrafterna till arbete. Primärt riktas förslagen till nyanlända och icke-medborgare som redan bor i Sverige.

Att värna ett robust och rättvist trygghetssystem är högst rimligt och förståeligt. Men samtidigt riskerar förslagen att slå hårt mot utlandssvenskar som bott eller arbetat i andra länder – inte minst de som varit medföljande till en yrkesverksam partner, men också de som har arbetat för en utländsk arbetsgivare, varit egenföretagare eller studerat.

Många av dessa har inte varit kvar i svensk socialförsäkring under sin utlandsvistelse och omfattas heller inte nödvändigtvis av EU-rättens likabehandlingsprinciper. Resultatet kan bli att man som svensk medborgare återvänder till sitt hemland men möts av stängda dörrar till grundläggande trygghetssystem. Signalen blir att man straffas för att ha varit verksam utanför landets gränser.

Regeringen säger sig vilja locka hit talanger från andra delar av världen. I slutet av förra året presenterades en utredning som syftade till att förbättra villkoren för tillresande doktorander och forskare från länder utanför EU/EES. Samtidigt har andra utredningar, med fokus på att begränsa asylinvandringen, lagt fram förslag som riskerar att försämra Sveriges attraktionskraft när det gäller just dessa grupper.

Samordningen mellan utredningarna och de direktiv de fått från regeringen förefaller vara mer eller mindre obefintlig. Resultatet är ett mer svårnavigerat regelverk som bidrar till att göra Sverige mindre attraktivt för talanger. Utredningarnas förslag motarbetar dessutom regeringens egen politik. Under våren har regeringen bland annat gett Vetenskapsrådet i uppdrag att locka internationella forskare till Sverige. Sådana initiativ är meningslösa om andra delar av politiken drar åt motsatt håll.

Det unika med den utredning som föreslår en kvalifikationstid för vissa sociala förmåner är att det även direkt drabbar många svenska medborgare som vill återvandra till Sverige och därmed också medborgare i andra länder inom EU/EES.

Utredningen gör vissa undantag, men dessa är snäva och lämnar många frågor obesvarade, särskilt för den som nu inte bor inom EU/EES. Den allmänna kvalifikationstiden föreslås vara fem års bosättning i Sverige. Den som har en inkomst över en viss nivå föreslås kvalificera sig snabbare, men den minimilön som krävs för det ligger över den lön som många har även i yrken som kräver gedigen utbildning och erfarenhet. Det skapar stor osäkerhet för dem som planerar en flytt till Sverige. Förslagen går därmed stick i stäv med behovet av att attrahera både hemvändande svenskar och utländska talanger. 

Vi har sett detta tidigare. När den tillfälliga migrationslagen infördes 2016 omfattades även återvändande svenskar av kraven på försörjning och bostad. Det drabbade många orimligt hårt – och efter kritik justerades lagen så att svenska medborgare undantogs. Den principen bör gälla även nu.

Under 2021 kom förändringar på migrationsområdet som gjorde det svårt för högkvalificerade att få stanna permanent i Sverige. Många andra problem har också visat sig finnas, till exempel att vissa tillresande som bott och arbetat här under lång tid och som får barn i Sverige eller får en ny anställning måste resa ut ur landet för att kunna ansöka om nytt uppehållstillstånd. Det finns förslag att åtgärda en del av dessa problem men de har inte genomförts vilket brådskar.

Att begränsa tillgången till välfärd kan vara politiskt gångbart i vissa delar av debatten. Men det är avgörande att göra tydlig åtskillnad mellan olika grupper. Svenska medborgare som återvänder till sitt hemland bör exempelvis inte ställas inför samma krav som nyanlända utan arbete som aldrig haft någon tidigare koppling till Sverige.

Vi uppmanar därför regeringen att kasta förslagen i papperskorgen. De problem man försöker lösa står inte i proportion till den skada de kommer att innebära för Sverige och vår attraktionskraft. I vart fall bör det införas ett tydligt undantag för svenska medborgare som återvänder, i likhet med vad som gjordes vid bostads- och försörjningskraven i utlänningslagen. Utan ett sådant undantag riskerar vi att skada både förtroendet för systemet och banden till hundratusentals svenskar som i dag lever och verkar utomlands – men som fortfarande ser Sverige som sitt hem. Likaså bör den som kommer till Sverige för att arbeta och betala skatt som alla andra undantas.

Sverige har ett ess i rockärmen i konkurrensen om internationella topptalanger. Kasta inte bort det.