Upplevelse av hemkarantän i Hongkong i coronatider

Vi befinner oss just nu mitt i coronakrisen och alla länder tacklar problemet som det för med sig på olika sätt. I Hongkong införde myndigheterna regeln att alla som anlände till stan från den 19 mars var tvungna att sitta i två veckors hemkarantän. Läs SVIV-representanten Ingrid Reinlis berättelse från Hongkong.

När jag landade på Hongkongs flygplats söndagen den 22 mars så hände följande:

  1. Ett handledsband sattes fast på min handled på flygplatsen innan jag fick hämta mitt bagage. Handledsbandet hade ett serienummer och en QR-kod.
  2. Jag fick ett papper med information om hur jag skulle ladda ner appen ”Stay Home Safe” för övervakning under karantänstiden så att det framgick att jag inte rört mig utanför mitt hems väggar (åtminstone inte med mobilen i släptåg).
  3. Jag fick också lämna en hälsodeklaration där jag intygade var jag varit de senaste 14 dagarna, min hemadress, mitt passnummer och HKID-nummer. Med en stämpel på deklarationen framgick det att jag måste hålla mig hemma till kl 23.59 den 4 april.
  4. Jag fick också en broschyr på 32 sidor att läsa om hemkarantänsregler, handhygien, hur man använder masker på rätt sätt, social distansering, fakta om corona, en checklista och hälsoråd.
Mitt handledsarmband som jag fick på flygplatsen.
Coronainformation

Jag laddade ner appen och väntade på det utlovade sms-et med pinkod som aldrig kom. Efter någon dag ringde jag upp det speciella telefonnumret till coronateamet och fick pinkoden via telefon för att kunna aktivera appen. Jag behövde avinstallera och ominstallera appen innan den fungerade. Det var tydligt att man inte hunnit med tillräcklig usability testing innan systemet sattes igång. I appen fick jag registrera mig och sedan gå runt till lägenhetens alla hörn i 60 sekunder för att markera ytorna. Under första veckan fick jag något enstaka telefonsamtal för att bekräfta att övervakningen fungerade och intyga var jag befann mig. Under andra veckan kunde jag se att min mobil visade olika klockslag då appen hade registrerat data eller i alla fall kontaktats vid olika klockslag.

Under tiden i hemkarantän hade vi hjälp av några personer som handlade mat åt oss. Matkassarna ställdes utanför ytterdörren och betalningen skötte vi med kontanter i kuvert eller via internetbanköverföring. Det fungerade bra för oss att sitta i hemkarantän, vi har en terrass som vi kan vara ute på och på så sätt fick vi lite känsla för aktiviteterna nere på gatan och kunde se båtarna ute på havet.

Tiden i hemkarantän är nu avslutad och jag har avinstallerat appen. Det kändes skönt att äntligen få gå ut och gå till affären själv. Själva övervakningen som pågick under 14 dagar är inget jag tänker särskilt mycket på.

I det dagliga livet i Hongkong bär de allra flesta mask av något slag, det ses som respektlöst mot omgivningen att inte bära ansiktsskydd. Man håller ordentligt avstånd från varandra och det är tydligt att många gärna undviker att hålla i stolpar i tunnelbanan eller lägga händerna på bandet i rulltrapporna. Det ska verkligen bli skönt när, och om, detta virus försvinner.

Hälsningar,
Ingrid Reinli
SVIV-representant i Hongkong