Ombudet Olof Nordling berättar

Bakgrundsfakta:
Namn: Olof Nordling
Bor: Belgien, den flamländska kommunen Overijse strax utanför Bryssel
Ålder:72
År utomlands: 43
Hemstad i Sverige: Stockholm

År 1975 fick jag erbjudande att komma till datortillverkaren Bulls huvudkontor i Paris för att utveckla en ny generation programvara. Det var förstås oemotståndligt och en fantastisk början på ett långt och varierat utlandsäventyr. Sedan dess har det blivit många uppdrag för svenska och utländska verksamheter i fler länder – i tur och ordning Nederländerna, USA, Frankrike igen och till sist Belgien.

I fjol bestämde jag mig för att gå i pension från mitt senaste arbete som ansvarig för ICANNs Brysselkontor och Vice President, GAC Relations, med ansvar för ICANNs supportgrupp till verksamhetens Governmental Advisory Committee, där 170 länder och 35 IGOs är representerade. Nu blir det istället mer tid för vingård, simning, musik och artiklar i den lokala svenska tidskriften Bladet, plus givetvis mer umgänge med barn och barnbarn som bor i andra länder.

Det är lätt att trivas i Belgien, annars skulle man nog inte ha stannat i 29 år. Gräset är helt enkelt grönare här, delvis för att det regnar en hel del. Det finns mycket som är bra – en förträfflig boendemiljö och världens bästa sjukvårdssystem, till exempel. En annan fördel är att landet ligger så centralt i Europa – man når alla Europas länder med två timmars flyg.

Belgiens lilla avigsida är emellertid en rätt seg byråkrati. Ibland kan ålderdomliga regler och administrativa hinder tyckas oöverstigliga, men på något märkligt sätt ordnar sig det mesta ändå. Begreppet ”en belgisk lösning” kan illustrera de kompromisser och kreativa påhitt som blir resultaten i praktiken.


Gräset är helt enkelt grönare här, delvis för att det regnar en hel del.


Som bosatt utomlands kan man självklart sakna ett och annat som bara Sverige erbjuder. För min del vore det önskvärt med fler tillfällen att umgås med släkt och vänner i Sverige. Eftersom barn och barnbarn bor i andra länder blir det många resor till dem och mer sällan Sverigebesök.

Mitt råd till andra som funderar på att flytta till Belgien är att passa på att lära er så mycket ni kan och hinner av Belgiens tre officiella språk (främst franska och nederländska, men även tyska) både före och under bosättningen här. Många utlänningar i Belgien nöjer sig med att hanka sig fram på mer eller mindre hyfsad engelska, vilket är fullt möjligt, men livet i Belgien får många fler dimensioner och ger större upptäckarglädje med gedigna språkkunskaper.


Det finns mycket som är bra – en förträfflig boendemiljö och världens bästa sjukvårdssystem, till exempel.

Varför har du valt att vara ombud för Svenskar i Världen?

Jag är egentligen nybörjare i den här branschen – när jag gick i pension i fjol föreslog andra svenskar i Belgien att jag skulle bli ombud. Jag nappade eftersom det inte finns någon annan verksamhet som arbetar för att tillvarata utlandssvenskarnas intressen på svensk hemmaplan, vilket är en väsentlig aspekt i mitt tycke. I de flesta länder finns det gott om föreningar, klubbar och organisationer som främjar nätverk svenskar emellan och som vårdar svenska traditioner med mera, men lobbyingarbetet i Sverige för utlandssvenskars villkor gör Svenskar i Världen unikt.

När en utlandstjänst hägrar kan givetvis en del problem dyka upp. En rätt vanlig situation är att svenska par vill ha arbetsplatser för båda utanför hemmet när den ena får erbjudande om utlandsjobb. Detta är verkligen inte lätt att åstadkomma och leder ofta till inlåsningseffekter som att det inte blir något av alls eller att bara den ena flyttar och veckopendlar, alternativt förstås att båda flyttar och en är verksam i hemmet. Sådana aspekter är viktiga att lyfta fram och debattera, vilket Svenskar i Världen bland mycket annat arbetar med.