Inlägg
Anonym Sverige-->EU-->Frankrike, Behöver er hjälp. ( 09/03 2010) Då jag ganska nyligen själv flyttat till Frankrike och det blev mer impulsivt än planerat så har jag en fråga till er nu. Då jag själv stött på en hel del ”hinder” så undrar jag om ni vill berätta (kortfattat går bra också) per mail hur/vilka hinder som ni stött på? Jag är främst intresserad av er som flyttat till Frankrike och jobbar/söker jobb. Gärna också när ni kom hit, om det var någon särskild instans som var mer problematiskt än den andra. Har ni inte haft några problem så går det bra att mejla det med. Jag uppskattar verkligen er hjälp då jag försöker sätta mig in i huruvida EU:s lagar och regler har implementerats i Frankrike och vilken information som har kommit ut till den enskilda instansen. Några punkter som kan fyllas i är: 1.När flyttade ni hit: 2.Till vilken stad: 3.Vilka problem har uppstått: 4.Hade ni hjälp av någon: 5.Vilket språk använde ni: 6.Övrigt: (tidsperiod, felaktig information etc) Med Vänliga Hälsningar Kristian Maila mig gärna på denna adress: Kristiannilsson80@gmail.com PS! Själv har jag bollats fram och tillbaka mellan dem olika myndigheterna och då jag varit på en och samma instans tre olika gånger på två olika ställen så har fått olika information varje gång. Alltifrån att ta med papper (som jag inte behöver visa upp dvs papper som har ett annat syfte) till att jag inte kan ansöka om det. Just detta fall handlade om ett franskt personnummer. Det känns ofta som om man själv får ta reda på informationen för att ”övertyga” dem om varför det är så. Ännu en gång, jag är väldigt tacksam för all information!
Anonym Att passa in i Frankrike ( 09/03 2010) Hej flyttade till Frankrike för 14 ar sedan. Först till Sete och ett halvar senare till St-Pons de Thomières, ett litet samhälle pa 2500 invanare, en avfolkningsbygd 5 mil fran Medelhavet. Sen 4 ar bor vi nu i Castres, en dryg timme öster om Toulouse. Vi hade ingen hjälp och inga direkta problem heller. Jag kunde redan franska innan och det är naturligtvis en stor hjälp. Men efter att ha bott 2 ar i Italien innan vi flyttade till Frankrike var det närmast en lättnad administrativt sett. I Sverige är vi nog lite bortskämda med att fa information serverat för oss. Min erfarenhet i Frankrike är att man far ingenting veta om man inte ställer en fraga. Och vanligtvis är det administrative bemötandet vänligt och uppriktigt. Men man begriper inte värdet av att informera folk.
Anonym Sverige - EU -Frankrike ( 10/03 2010) Ledsen att höra att du har problem, Kristian, och begriper uppriktigt sagt inte riktigt varför. EU. Same-same. Normalt följaktligen minimal administration. Jag flyttade till Haute-Savoie (precis pà gränsen till Genève i Schweiz) för 10 àr sedan. Presenterade mig bara pà det lokala mairiet medhavandes pass och bad att fà skriva in mig i den lokala folkbokföringen. De sa "God dag, god dagoch välkommen!", tog kopia av passet, skickade till prefekturet i Annecy, och tvà veckor senare var jag inskriven och klar samt fick mitt "carte de sejour" (inte ens de behövs längre...). Jag pratade ocksà redan franska vid ankomst. Kanske och följaktligen helt enkelt är spràkförbistringar som är kruxet i ditt fall. Medtag franskt-talande vän. Samt möjligen även diverse smakprov av svenska delikatesser............:ö)
Anonym Att flytta till Frankrike ( 10/03 2010) Hej Kristian, Till skillnad från Eva och Thomas ovan som flyttat till Frankrike för ganska många år sedan är jag och min man inflyttade för 1,5 år sedan. Det här med EU flyter alltså i de flesta sammanhang på bra men en hel del har också ändrats under senare år. Jag tror (vet) att dina problem antagligen beror på att du inte talar franska. Gör du det så förstår jag uppriktigt inte vad som kan bli fel. Språket är A och O här och både jag, Eva och Thomas talar franska och har därför inte haft några större problem. Så lyd Evas råd och ta med dig någon som talar franska om du inte själv gör det, då löser sig det mesta. När du talar om "franskt personnummer" så finns det inte något sådant. Det du måste ha är ett socialförsäkringsnummer och du måste alltså se till att kontakta CPAM (Caisse Primaire d'Assurance Maladie - franska motsvarigheten till Försäkringskassan) för att bli inskriven där och få ditt sk. Carte Vitale - ett sjukvårdskort som ger dig tillgång till medicinsk vård och läkemedel. I samband med det får du också ditt socialförsäkringsnummer som är det närmaste man kommer ett svenskt personnummer. Du ingår inte i någon "fransk folkbokföring" och kan inte anmäla dig någon stans så som man gjorde förr (för att få Carte Séjour, dvs ett slags uppehållstillstånd). Sånt behövs inte idag med EU-regler och fri rörlighet över gränserna. Det man normalt också talar om här i Frankrike är vikten av att skaffa sig en fransk bankkontakt. För att kunna öppna konto behöver du visa vem du är och man kräver i regel kopia på din elräkning alternativt fasta telefonräkning. Detta för att visa att du har en fast bostad. Tala med din hyresvärd (eller mäklare/notarie om du köpt hus för hjälp med detta). Utan bankkontakt kan du inte få sk. RIB (en information om bank och kontonummer) vilket till exempel telefonbolag och andra kräver för att ge dig abonnemang. Ditt lokala mairie kan också hjälpa dig med de flesta frågor eller hänvisa dig till de institutioner som handlägger olika saker. Du behöver t.ex en viss typ av svenskt personbevis från skatteverket- som man begär att få på engelska eller lämnar för översättning till franska på ambassad eller konsulat - där det finns utökade personuppgifter som t.ex din mors och fars uppgifter. Tala med svenska skatteverket om detta. Med dem ska du också tala kring det som gäller var du ska betala skatt. Av ditt inlägg verkar det som om du kommer att vara permanent bosatt i Frankrike och har du inte viss koppling till Sverige (uppgifter finns hos Skatteverket) ska du skatta i Frankrike och inte i Sverige. Först efter att du deklarerat här första gången finns du i de franska registren, före dess kan man inte "skrivas in" vilket alltså inte sker. Det lönar sig mindre att läsa på om EU-regler än att med fransk tolkningshjälp gå till de olika nyndigheterna. Min erfarenhet är att man kan EU-reglerna bättre i Frankrike än vad man kan i Sverige. Och jag håller med de två andra om att man får bra och vänlig hjälp av de flesta instanser här i Frankrike. Men att försöka ta sig fram med hjälp av engelska går inte, då uppstår problem. Glöm inte att om du har egen svenskregistrerad bil med dig så måste den omregistreras inom 30 dagar. Så var det inte förr, då såg man mera löst på detta och det är många svenskar som kör svenskreggat fortfarande. Men det är nya lagar sedan i våras och har du fransk adress och är "resident" får du böta om du åker fast och inte har omregistrerat bilen. DET däremot är en rätt krånglig procedur men även där kan du få hjälp genom att fråga på din lokala Prefecture som handlägger detta. Våra myndighetskontakter sköts i Toulon som är vår närmaste största stad. Men vi bor i ett mindre samhälle några mil därifrån där det finns mairie och skattekontor där vissa saker alltså går att lösa på nära håll. Du kan också kontakta svenska ambassaden i Paris som kan ge dig tips och hjälp. Konsulat finns i Nice. Lycka Till och Bienvenue en France!!
Anonym Thomas & Eva ( 10/03 2010) Jag är glad att det har gått så lätt för er. Självklart kan det vara lite som en frustration från början men samtidigt är det intressant på något sätt. Kan beskriva lite kortfattat om hur jag har bollats fram och tillbaka på CPAM, och då jag kom hit som hastigast så hade jag bara med mig mitt "European health insurance card". Jag har hjälp från min tjej som är Fransyska och nu kan jag klara mig ganska bra på egen hand. Hur jag ska få mitt franska personnummer. 1. Jag kontaktade CPAM dem sa att jag måste ha jobbat 60h på en månad (det stämmer såklart). 2. Jag forskade vidare i detta inom EU:s hemsidor och man kan tillgodoräkna dessa timmar genom att ta dem från Sverige. 3. Ringer upp CPAM igen och berättar om detta men dem säger att det inte går. 4. Ringer och pratar med CLEISS "Le Cleiss effectue la liaison entre les organismes de sécurité sociale français et internationaux" och dem säger att det funkar. Jag behöver bara mitt födelsebevis, European health insurance card, bevis på att jag bor i Frankrike, pass & att bevis på att jag har varit här i mer än tre månader. Detta ska räcka för ett "tillfälligt" nummer 5. Jag tar dessa dokument och åker till CPAM. Där säger hon att det fattas dokument och att jag behöver E104 & E106. Men det skulle räcka med dokumenten i punkt 4 enligt CLEISS. 6. Ringer upp försäkringskassan och berättar ännu en gång om min situation. Hon meddelar mig att E106 ska jag inte alls beställa utan bara E104 (vilket stämmer om man läser om dokumenten). 7. Av nyfikenhet och med enligt informationen som jag fick av CLEISS så åkte jag till CPAM på ett annat närliggande område. Berättade igen om min situation m,m och där blev svaret att det inte alls går att göra så, man kan inte heller använda sig av något "E104" dokument. Så vi insisterade ett tag och hon ringde upp sin chef som sa detsamma. Hon berättade även att det kommer flera engelsmän och tyskar och hon skickar vidare dem också med informationen att det inte går att få det franska personnumret genom något annat sätt än att ha jobbat 60H. Hon erkänner dock i slutet att hon inte vet så mycket om detta och om jag får mer information eller får mer papper kan jag ju komma tillbaka? Fast då går jag självklart till det första CPAM där jag vet att dem vet att det funkar så. Så nu väntar jag på E104, sen ska det vara löst. Kan tilläggas att språket har inte varit något problem då jag fick hjälp av min franska flickvän. Detta är bara ett led där kommunikation har fallit, kan mycket väl tänka mig att det skiljer sig från plats till plats samt tid. Kan ha missat något då jag inte fått i mig något kaffe nu på morgonen:) och tog bara med det viktigaste av händelserna då det är ett låångt ärende. Samtidigt som man vill lägga ner all tid på franskan och söka jobb så kan jag inte hjälpa att finna detta ganska intressant. Ps det finns många saker som skiljer sig från bara några år tillbaka. Exempel är där ANPE och Assedic slogs ihop och den historien är också ganska komplicerad:)
Anonym Monica ( 10/03 2010) Hejsan. Nej problemet var inte språket, då min flickvän är fransyska och är väl insatt i det hela men du har rätt vad jag menar är socialförsäkringsnummer. Jag har öppnat ett bankkonto här för ett tag sedan och det gick alldeles utmärkt och dem var väldigt trevliga. Jag har ingen bil så det är inga problem, jag kom hit som hastigast då jag ville ta en chansning och lämna det trygga jag hade innan. "Du behöver t.ex en viss typ av svenskt personbevis från skatteverket" Detta kan man själv få tag på genom deras hemsida och e-legitimation och man kan få den på engelska vilket var helt ok på den första CPAM jag besökte. Jag har jobbat här i kortare tid genom "chéque emploi". Jag har inte försökt ta mig fram med min engelska vilket jag också (så som er) vet om att det inte funkar. Merci beaucoup :)
Anonym Flytt till Lyon ( 10/03 2010) Hej Kristian. Det mesta har väl sagts, men jag tänkte bara lite kort delge mina upplevelser på detta område... Jag flyttade till Lyon med min pojkvän (fransman) i slutet av oktober 2008 och har nu alltså bott här i knappt ett och halvt år. Jag har aldrig använt annat än franska i mina kontakter med franska myndigheter och tycker inte att jag upplevt några rent språkliga problem. När vi först kom hit hade vi inga inkomster alls, och min pojkvän försökte söka RMI (ett slags socialbidrag) via la CAF men det blockerades av det faktum att vi bodde tillsammans, dvs vi var tvungna att söka som par, och i och med att jag är utländsk behövde le Conseil Régional granska och godkänna vårt ärende för att vi skulle ha rätt till något. Dessutom hade jag sagt upp mig från en fast tjänst för att flytta till Frankrike (vi hade bott ett år i ett annat EU-land precis innan), vilket gjorde saken värre. Detta var en VÄLDIGT komplicerad procedur som efter tre månader med noll inkomster och jag vet inte hur många besök, samtal och brev till la CAF ledde till avslag. Min pojkvän hade, trots att han är fransmän, inte rätt till någonting, på grund av mig. Vad gäller la sécurité sociale så gick det däremot lite bättre. Jag började arbeta (CDD) i mitten av januari 2009 och jag fick efter många om och men mitt carte vitale i maj. Enligt min arbetsgivare var det de som skulle be CPAM om mitt numéro de sécurité sociale, men efter att ha väntat i en och en halv månad utan gensvar så kontaktade jag i slutet av mars CPAM på egen hand och de sa att det var upp till mig att själv ta hand om detta. Jag gick då till mitt lokala CPAM-kontor med mina fiches de paie (för att visa att jag arbetat tillräckligt många timmar), personbevis, pass, ev justificatif de domicile (minns ej om det var nödvändigt, isf går det bra med en kopia på elräkning, hyreskontrakt el dyl)... Ett par veckor senare fick jag hem ett tillfälligt numéro de sécurité sociale, och ytterligare 2-3 veckor senare kom så mitt fina, gröna kort med foto på. Mitt råd är att göra vad CPAM ber dig att göra; eftersom det är de som utfärdar kortet så spelar det en mindre roll om Försäkringskassan i Sverige eller någon annan myndighet säger något annat, även om jag förstår att det på ett rent principellt plan kan vara frustrerande när man får olika besked från olika håll... Bon courage !
Anonym Jenny ( 10/03 2010) Hejsan. Jag är glad att höra att det gick bra till slut och förstår att det blev extra jobbigt då du sa upp dig från ditt före detta jobb. Jag gör som CPAM säger (dvs det första stället jag gick till) och snart kommer jag att ha uppfyllt dokumenten för att få numéro de sécurité sociale. Exakt har också varit i kontakt med CAF med då min flickvän gör sin doktorand här och har en inkomst så kan inte CAF hjälpa mig. Jag har även uppfyllt kraven hoss pole emploi för att få deras arbetslöshetsstöd. Men dem kan inte ge mig det förrän jag har mitt numéro de sécurité sociale. Ska bli skönt när allt är utrett så man kan fokusera sig 100% på lära sig franska samt hitta ett jobb. Kan förresten rekommendera er andra som kanske också har det svårt att finna jobb under tiden då ni lär franska att det finns en förgrening till Pole Emploi som heter AIM där man har möte med en kontakt 1gång per vecka och dem hjälper dig utifrån er position och man har en och samma handläggare. Får tacka får att du ville delge med din upplevelse:) Med vänliga hälsningar Kristian
Anonym Sverige-->EU-->Frankrike ( 10/03 2010) Hej Kristian ! Jag flyttade till Frankrike 1957 och har alltsâ bott här i 53 âr. Jag har läst om dina besvär och även svaren du fâtt. Jag tror att det fattas information om hur katoliker fungerar. Jag som är protestant fick gâ som barn i en jesuitskola i tre âr och det blev en bra lärdom för livet. Katolikerna fâr lära sig i skolan att inte tänka själva utan bara följa regler. Pâ det viset blir de mentalt stympade ty de har inte vad vi kallar ”sunt förnuft” – se http://www.thra...net/bonsens.htm Jag kom 1957 utskickad av Electrolux som VD för det franska dotterbolaget med 3000 anställda. Jag behövde arbetstillstând och gick till den behöriga myndigheten i Paris där jag ställdes i kö med flera tusen araber frân nordafrika och timmarna gick. Jag träffade pâ kvällen Volvochefen Brynolf som skrattade och sa att här gäller andra regler än i Sverige. Själv hade han ett weekend ställe pâ Rivieran och han tog alltid tâget ty hans fru gillade inte flyg. Ibland var det fullsatt i sovvagnen och då fick vi stanna hemma. En god vän sa till Brynolf ”tala med järnvägsstyrelsen”. Han gick upp och talade med en direktör som sa att det finns lösningar. Han gav sitt visitkort och Brynolf skickade upp en lâda champagne. Sedan fanns det alltid plats i sovvagnen. Var det fullt sâ kopplades det pâ en annan vagn. När det gäller arbetstillstând gäller liknande regler. Nästa morgon kom en polis till mitt kontor och tog mig med till kön med tusen araber. Vi gick förbi alla och med polisen vid min sida klarades alla formaliteter pâ nolltid. Det är andra spelregler i ett katolskt land, MVH Einar http://www.thrap.net/roti.mht
Anonym EINAR THRAP-OLSEN ( 10/03 2010) Hejsan Einar! Att det är andra spelregler kan jag förstå och jag har inga som helst problem att följa dem, men då jag fått tre olika direktiv(från en och samma gren) så tenderar det till att bli förvirrat. Sen tror jag personligen att det skiljer sen från vart i Frankrike man befinner sig. Att man i "vindistriktet" är lite mer "frileux" gentemot andra delar som södra Frankrike är något jag fick lära mig utav franskaläraren när hon undervisade oss häromdagen. Trivs väldigt bra här dock och när det hela är över ska fira det med att försöka hjälpa andra i liknande situation. (För jag vet att det finns fler än jag med detta problem i Bordeaux då jag samlat på mig lite info utav de olika instanserna) MvH Kristian
Anonym Hej Kristian ( 10/03 2010) "när det hela är över" Det kommer aldrig att vara över det är bara att vänja dig och ha tålamod och framför allt stå på dig, saker här är komplicerade och ologiska på alla sätt men så är det och frannarna ser till att det förblir så också. Einar din "mentalt stympade" teori stämmer tyvärr mycket väl även om det låter lite brutalt. Har bott här nu i 9 år och förvånas konstigt nog fortfarande över deras "konst" att sköta all form av administration och även vanliga vardagliga saker. Är egenföretagare och har lärt mig att om man inte vill bli illa behandlad och trampad på måste man spela med i deras spel, visar man sin snälla svenska osäkerhet så är man ett lätt byte. Frannarna är ett släkte för sig själv, antingen älskar man dem eller så hatar man dem. There is “the right way, the wrong way and the French way” of doing everything! Hälsningar Annelie
Anonym Sverige-->EU-->Frankrike ( 10/03 2010) "Att det är andra spelregler kan jag förstå och jag har inga som helst problem att följa dem," Det kommer nog ta nâgra âr innan du lär dig de nya reglerna. Jag stâr gärna till tjänst nästa gâng du fastnar. Det gäller även antalet döda pâ vägarna och strejkerna - se http://www.thrap.net/eusta.htm MVH Einar
Anonym "mentalt stympade" ( 10/03 2010) "Einar din "mentalt stympade" teori stämmer tyvärr mycket väl även om det låter lite brutalt" Hej Annelie! Vi är tydligen överens om att Kristian's bekymmer inte är över. Jag beökte min jesuitskola mânga âr senare och de lärare som inte var jesuiter sa att alla mina klasskamrater blivit mentalt stympade. De ansâg jag hade sluppit lindrigt undan genom att flytta till Sverige. MVH Einar
Anonym annelie ( 10/03 2010) Nej du har kanske rätt i att "det aldrig är över" men att få ett social security number, är snart över och då har även det löst sig med Pole emploi,, sen kommer det givetvis nya utmaningar men då är det nya tag och ny erfarenhet man kommer med. Hoppas det går bra för dig och ditt företag! MvH Kristian
Anonym Einar ( 10/03 2010) Erfarenhet och information kan man aldrig få för mycket av, sen är det up till var och en att tolka det. Så är tacksam för all hjälp som jag kan få. MvH Kristian
Anonym Sverige-Frankrike ( 10/03 2010) Hej igen Kristian, Ser på de senaste kommentarerna att det tyvärr smyger sig in ganska kritiska och lätt nedvärderande synpunkter på Frankrike, landets olika system, religion och på fransmännen själva ("frannarna"!) Det kan förstås ligga något i det Einar och Anneli skriver om utifrån deras egna värderingar och upplevelser. Själv tror jag inte alls att katolicismen har sådan genomslagskraft idag som när Einar upplevde den för över 50 år sedan. Jag kan heller inte tänka mig att man mutar sig förbi i olika köer och system som det också beskrivs. I alla länder gäller väl att om man har kontakter och kan utnyttja dem utan att det går ut över andra så underlättar det. Samma sak gäller ju idag. Du har ju en oändligt stor hjälp av din franska flickvän t.ex, utan hennes språkkunskaper skulle du ha det betydligt svårare. Sedan jag flyttade till Frankrike (och dessförinnan också) har jag bestämt mig för att INTE ha förutfattade eller stereotypa uppfattningar om mitt nya hemland. Jag och min man är faktiskt invandrare här, det är upp till oss att lära oss de koder som gäller, inklusive språket, så gott det går. Inte att börja ifrågasätta. Jag tycker inte att det är framkomligt att kritisera det nya landet eller ha negativa synpunkter på varken religion, politik eller administrativa system. Det är som det är, sen kan man förstås tycka om trafik, strejker eller andra nationalskaraktärsdrag. Gillar man inte läget är det ju faktiskt bara att flytta tillbaka till Sverige. På samma sätt tycker jag inte det är lustigt att börja beklaga mig över Sverige. För det finns förstås en massa saker som är "fel" i det landet också. Det här är två länder med olika kulturer, olika historia, olika vanor och sedvänjor. Jag tror, som du klokt själv skriver, att det är bra att lyssna till allas erfarenheter och sedan dra dina egna slutsatser utifrån dem och det du själv upplever både nu och framöver. Och visst är det så att man inte upphör att lära sig nya saker när man flyttat till ett nytt land. Det är ju det som är det fantastiska och utmanande med att byta hemland. Och jag vill bidra med min egen erfarenhet: ju vänligare och tacksammare du är mot det här folket som tar emot en med sådant intresse och sådan hjälpsamhet, desto lättare blir det i vardagen. Att inte vara dumsnäll och godtrogen gäller ju överallt och i Frankrike förstås också. Ju snabbare du kommer in i språket desto roligare och lättare blir det för dig och jag önskar dig all lycka till framöver i det som jag personligen tycker är ett fantastiskt land - här finns allt - underbara landskap, omväxlande klimat, kultur, historia, mat och vin och en förmåga att njuta av livet som vi svenskar mår allmänt bra av!
Anonym Monica ( 10/03 2010) Vad underligt att en utlandssvensk kan förbli så pass svensk trots internationella erfarenheter, kanske beror de på i vilken ålder man beger sig ut i världen?!. Det här är en diskussion och ingen talan om nedvärdering. Jag vet inte i vilken utsträckning du har haft tillfälle att prata med "frannarna" om vad dem tycker om deras system etc. men om du skulle få det så ta tillfället i akt, det kan vara lärorikt. Jag tillhör den gruppen svenskar som vägrar vara opartisk i allt som sägs och händer. Mvh Annelie
Anonym Monica S-dotter ( 10/03 2010) Tanken med denna tråd är att utbyta information, sedan har vi alla olika uppfattningar och lustigt vore ju annat. Vill inte heller att denna tråd ska spåra ur utan bara delge information som vi alla kan ha nytta av. Självklart är ju den egna uppfattningen den viktigaste och min egna uppfattning är att jag har fått missvisande information från något utav de tre ställena (då alla tre ställen inte kan ha rätt) men bara för det så tycker jag inte sämre om Frankrike. Men man kan däremot ta lärdom av varandra och jag ser hellre att det är syftet med denna tråd än att direkt jämföra och tala illa. Har svårt att se att någon tycker illa om som du säger "underbara landskap, omväxlande klimat, kultur, historia, mat och vin och en förmåga att njuta av livet som vi svenskar mår allmänt bra av!" Jag har bara positiv erfarenhet av dem jag träffat och alla är väldigt tillmötesgående och trevliga. Vill även tillägga ost till ditt refererat :) Franskan är mitt första mål att nå och ett tillfälligt jobb, sen efter att jag har uppnått det så vill man ju självklart hitta något som passar en själv. Tackar för en trevlig diskussion Kristian
Anonym nedvärderande synpunkter på Frankrike ( 10/03 2010) Hej Monica! Som kompletterande information kan jag tala om att min familj kommer frân Frankrike och att vär hugenotter - se utsändning "FRANCECULTURE" - http://www.thra...net/fracult.htm Intoleransen som katolikerna fâr lära sig i skolan har gjort dem "mentalt stympade" ty de har inte vanligt sunt förnuft. Talar man med en fransman om SUNT FÖRNUFT sâ förstâr han inte ty det är för honom ett okänt begrepp. Att landets president roffar ât sig miljoner pâ skattebetalarnas bekostnad (skandalen ELF) tycker alla är normalt och när Eva JOLY uppdagar det hela och sätter ministrar i fängelse blir hon tvingad âtervända till Norge. Moraliskt har Frankrike blivit ruttet och det kommer 300 000 hugenotter tillbaka för att sätta Franrike pâ fötter igen. Tiita pâ FACEBOOK om vad hugenotterna har i sikte med hjälp av Oxfordprofessorn Richard DAWKINS.
Anonym Frankrike! ( 10/03 2010) Hej! Visst är Frankrike annorlunda. Men det är väl därför vi har hamnat här? Kom hit för 15 âr sedan definitivt. Idag är jag statligt anställd, familjefar, fackligt och politiskt engagerad. Naturligtvis har Sverige mânga goda sidor som tex enkel och effektiv administration. Men jag tror att man jobbar pâ det här nere ocksâ. Självklart retar jag mig papper som alltid saknas eller en fânig stämpel...Men det gör min franska fru ocksâ. Och nästan alla fransmän. Sverige är fantastiskt enkelt dâ allt kan göras i telefon eller pâ nätet. Men jag tycker nog efter alla âr att fransmmännen är avsevârt bättre uppfostrade än vi svenskar. De säger hej och tack och beter sig väldigt väl i allmänhet. Jag tror Mlle Annelie har köpt nâgon sorts amerikansk bild av Frankrike. Nâgon sorts antifranskattityd som jag inte tror vinner i längden. Man kan liksom inte generalisera sâ! "Frannarna" och andra uttryck blir aningen platta och platsar inte pâ ett forum där man bör visa öppenhet och förstâlse.
Anonym Patrik ( 10/03 2010) Hade jag haft en antifranskattityd hade jag inte varit här, jag generaliserar inte heller. Alla länder har sin charm och sina negativa sidor så som var individ vare sig nationalitet etc, nu handlade diskussionen om Frankrikes system och administration, snälla Patrik blanda inte ihop allt i samma veva. Varför är ni alla så rädda för att kritisera och protestera? Det uppskattar jag med den franska befolkningen"frannarna". Frankrike är i riktigt socialt dåligt skick och det är inte för ingeting som dem ber om hjälp med deras reformer till exempelvis Sverige. Jag retar mig inte, det leder ju inte till något, jag bor här och jag vill bo här och ser ingen anledning varför jag inte ska beblanda mig i landets problem och skulle jag kunna vara den generation som kan bidra till utveckling så skulle jag vara stolt. Jag har inte kommit hit för att bara dricka vin och äta ost. Är delägare i Republique des CE "www.republiquedes.com" som erbjuder all sorts utbildning och juridisk hjäp med allt som har med anställdas rättigheter att göra och jag måste säga det är ingen vacker syn. Jag är öppen och förstående med dessutom ärlig och realistisk. Mvh Annelie
Anonym riktigt socialt dåligt skick ( 10/03 2010) Annelie har rätt Patrick. Jämför med andra länder i Europa. Titta pâ dessa siffror: http://www.thra...net/eustafr.htm
Anonym Frankrike ( 10/03 2010) Till Annelie: Jag har varit i Frankrike kontinuerligt sedan jag var sexton år. Jag har bott och studerat här och också arbetat med vissa företag. Min dotter är bosatt här och är fransk advokat, jag har ett franskt barnbarn och en fransk familj genom min franske svärson. Jag har dessutom jobbat internationellt i nästan hela mitt yrkesliv, bott och rest utomlands i omgångar. Och jag talar flytande franska så några problem att prata med "frannarna" om både ditt och datt har jag inte haft. Och har inte nu heller. Så jag vet precis hur resonemangen går och hur man har synpunkter på än det ena och än det andra. Jag är inte en "svensk utlandssvensk" som du tycks tro. Det upplever jag däremot att många av de svenskar som bor i Frankrike utan att kunna språket är - det blir mest umgänge med andra skandinaver och ett och annat Bonjour hos bagaren. Just hos dessa svenskar finns många gånger också en tendens att både i skämtsam och allvarlig form ondgöra sig, skoja med och uttala sig negativt om både själva fransmännen och deras land och olika system. Jag gillar helt enkelt inte det - jag tycker det är oartigt om inte annat att slå sig ner i ett land och genast börja reta sig på saker. Däremot får fransmännen för min del gärna tycka vad de vill om sitt land och sina olika system - på samma sätt som svenskar diskuterar Sverige och vad vi gillar och inte gillar med det. Jag har en blogg där jag skriver om mitt liv i en sydfransk by och har gjort i över ett år nu. (http://sydfrans...by.blogspot.com) för den som är intresserad. I ett av mina senare inlägg skrev jag just om det här ämnet och fick flera kommentarer som gick ut på att det var befriande att läsa om de olika skillnaderna i våra länder UTAN att något av dem kritiserades eller beskrevs i negativa och fördomsfulla termer. Jag tycker precis som Kristian och alla andra att ett forum skall vara öppet för diskussion. Men nu handlade det om vilka svårigheter man som svensk kan hamna i när det gäller den första introduktionsfasen i Frankrike och hur man kan hjälpa varandra där. Inte att börja hugga på fransmän. Tycker därför att Patriks inlägg säger precis det som behövs.
Anonym Håller med Annelie ( 10/03 2010) Jag tycker att det är viktigt att göra skillnad på gnäll och befogad kritik. Som Annelie påpekar så är det inte att ha en "antifransk attityd" att påpeka svagheter i ett system (vi verkar trots allt alla mer eller mindre är överens om alla länder har sina bra och dåliga sidor?); i synnerhet om man är aktiv och verkar för att saker och ting ska förändras! Med andra ord: Det är en sak att spy galla för sakens skull, en helt annan att uppmärksamma problem och komma med konstruktiva förslag på hur saker och ting skulle kunna göras bättre. Jag är glad över att få arbetslivserfarenhet i Frankrike, men det hindrar mig inte från att anse att den franska staten är en usel arbetsgivare när det gäller projektanställningar och att unga människor i allmänhet har det tufft på arbetsmarknaden (en obetald/lågavlönad praktikplats efter en annan, trots universitetsstudier). Det håller fransmän själva med om, i allmänhet! För övrigt hade jag aldrig hört begreppet "frannar" förut och ser det därför varken som särskilt negativt eller positivt klingande. Ännu en synonym till fransos, fransmän/fransyskor? Mvh Jenny
Anonym suite... ( 10/03 2010) Hej Jenny, Frannar är verkligen ingen negativ benämning, så säger vi från skåne men det betyder ju absolut inte att det är nedlåtande på något sätt. Monica, Jag retar mig inte jag intresserar mig sen uttrycker sig människor olika och tolkar saker väldigt olika. "UTAN att något av dem kritiserades eller beskrevs i negativa och fördomsfulla termer" Jag e ledsen men problem är oftast negativa och jag har inte uttryckt mig fördomsfullt. Tråkigt att du tar illa vid dig. Mvh Annelie
Anonym Cela suffit! ( 10/03 2010) Annelie, Lât oss inte ta detta för seriöst! Det är bara att jag är allergisk mot fransk och Frankrikehackande. Har hört allt detta sâ mânga gânger och orkar likom inte mer. Oftast bottnar det i dâliga eller ickeexisterande sprâkkunskaper, eller i ren okunskap om Frankrikes historia. Hur mânga gânger har jag inte hört: Fransmän är snobbiga, de vill inte tala engelska etc. Jag har valt att inte umgâs fôr mycket med svenskar här nere. Det är bättre att ses i Sverige! Frankrikes skola är ändâ klart bättre än svenska flumskolan, jag fâr tag pâ en doktor samma dag, jag tjänar bättre än i Sverige...Mina argument för att gilla Frankrike är mânga, men naturligtvis Annelie kan man säga att vissa saker gâr att förbâttra. Men allt beror förstâs pâ hur man uttrycker sig...Jag tror att en gyllene medelvâg mellan det franska och det svenska vore bäst. Lite mer socialt här och lite mer hârda tag där hemma!
Anonym Frankrikehackande ( 10/03 2010) Även en academiledamot som Alain Peyrefitte hackar pâ Frankrike. Läs sidan 153 i LE MAL FRANCAIS http://www.thrap.net/alain.htm
Anonym Le Mal Français ( 10/03 2010) Ganska träffande faktiskt :) men det är stor skillnad pâ mentaliteten i norr och söder. Frankrike är ett latinskt land där storfamiljen är viktigast, sedan parlevnaden med barn och sist den ensamma individen, ... m a ord folkmassan har en emotionell tyngd, som kan instrumenteras pâ ett annat sätt än i det nyktra Sverige. Smâstäder i Frankrike har knappast nâgon intellektuell elit, dâ skall man nog söka sig till Paris, Lyon, Aix eller villakvarteren. Undervisningen varierar mycket sâ det lönar sig att leta efter en bra skola. Sekreterarna i Sverige hade bättre utbildning och var mer jämställda med cheferna och kunde diskutera med dem, i Frankrike tyckte jag mest de var underdâniga kontorsmöbler. Det ligger nog mycket i vad Annelie säger. En kvinna har helt säkert en annan erfarenhet än en man av Frankrike. Lycka till ! För övrigt tycker jag att Frankrike
Anonym mentaliteten i norr och söder ( 10/03 2010) Vi har bott i bâde norr och söder, i bâde stora och smâ städer. Vi har haft fyra barn i franska skolor och sex barnbarn fortfarande i franska skolor. Genom att vi är protestanter kan vi kolla att barnen inte blir mentalt stympade som de franska katolska stackarna. Vâra barn som har fâtt sunt förnuft klarar sig bättre än de franska och flyter ovanpâ. Den katolska intoleranta mentaliteten resulterar i aggressivitet, trafikolyckor, strejker och världens största komsumtion av lugnande medel (prozac). Det är bra att svenskarna slâr sig ner i Frankrike och visar hur man lever förnuftigt. Vi kan âtergälda vad BERNADOTTE gav Sverige - http://www.thrap.net/berna.htm
Anonym Till alla ( 10/03 2010) Trådens syfte har tyvärr försvunnit genom resans gång.... Vad jag var ute efter från början var problem-->lösningar. När jag har löst mitt problem ska jag delge er med det.
Anonym Trådens syfte har tyvärr försvunnit ( 11/03 2010) Inte alls min vän - de uppslag du fâtt av hjälpsamma svivare kommer att vara till nytta för att lösa ditt problem. Det är likadant i myrstackar. Tar du en myra frân myrstack A och sätter den i myrstack B blir han illa âtgângen. Demonstationen kan du se pâ Palais de la Découverte i Paris. Myrorna har ännu inte "SVIV"

Detta inlägg är publicerat i klubben I Frankrikes diskussionsforum. Samtliga användare kan läsa inlägg i klubbars diskussionsforum men för att delta i forumet behöver du först bli medlem i klubben. Vill du bli medlem i klubben I Frankrike? Klicka på knappen nedan:

Klicka på den här ikonen om du tycker att inlägget på något sätt är stötande eller kränkande, så plockar vi bort det så fort vi kan.