Till klubbens startsida | Inlägg i denna kategori | Trådvy
Nalen Abroad
| Inlägg |
Anonym
|
Nalenprofiler
( 12/11 2009)
Toots Thielemans
Toots var en ofta återkommande gäst på Nalen mer eller mindre officiellt. En musiker som har det mesta.
Han stack ju till USA i början av sin karriär. Det berättas att när han skulle köpa en bostad gick han till en bank för att låna pengarna till köpet.
Bankmannen frågade honom vad han arbetade med och Toots svarade att han spelade munspel. Men han var inte säker på att det räckte för att få lånet och drog till med
\"Och så visslar jag också!\"
bengt-erik hedberg
Inlägget redigerat 2009-11-16 08:15:12

|
|
Anonym
|
Arne Domnerus
( 12/11 2009)
Arne Domnerus var ju ett av Nalens husband under en längre tid. Han kunde aldrig se sig som en duktig musiker utan framhöll alltid att de berodde på att han hade så duktiga musiker runt omkring sig. Eller vad sägs om Gunnar Svensson, Bengt Hallberg, Egil Johansen, Rune Gustafson, m.fl. Det var rena elitorkestern. När man sen tänker på alla andra band, Carl-Henrik Norén, Simon Brehm, Putte Wickman, Leif Kronlund, Rolf Larsson, Bröderna Österwall som också hade besättningar med musiker med världsrykte så förstår man Sveriges framskjutna position i världsjazzen under 50-talet.
Domnerus var intresserad av boxning och hästar och en man med åtskilliga practical jokes bakom sig.
Han var också hästägare. En häst han hade hette ASS-DUR. För den hade ju fyra b:n !!!!
bengt-erik hedberg
|
|
Anonym
|
Siljabloo
( 15/11 2009)
I början av 1940 när Gunnar Nilson fortfarande var bosatt i Notviken övade han med en gitarrist som senare också skulle bli känd.Men inte som musiker. Martin Ljung.
1944 började han sin musikerbana i Lill-Arne Söderbergs band. Där satt swingen i högsätet.I början av 50-talet slog han igenom på Nalen med Carl- Henrik Norins orkester som klarinettist. Fast det var väl genom sången han blev mest känd. Vid den tiden-50-tal var det flera på andra sidan Atlanten som fick känna på konkurrens av honom.
När jazzen skulle vara djup och svår scattade han och showade så att kritikerna rodnade och publiken jublade. Siljabloo kommer från hans scatsång. Och han älskade att lira solo.
Trots att Siljabloo var en gehörsmusiker spelade han med flera större orkestrar och jag förmodar att han hade absolut gehör. Förutom Norin spelade han bl.a. med Dompan, Bengt-Arne Wallin, Rune Övferman m.fl.
Under 60 - talet försvann från scenen. Bl. a. till Malmö. Under 70 - talet
plockade Lasse Holmqvist upp en i dålig kondition varande städare pa Kockums i husbandet med Tollarparn.
Musiker har under årens lopp avlidit av många \\\\\\\"underliga\\\\\\\" skäl och platser.
Siljabloo dog på ett tåg från Göteborg , där han bodde då, till en spelning i Västerås 1989. 64 år.
I det här sammanhanget kan jag inte ,bland många, låta bli att nämna en av mina kompisar från Östersundstiden, vi flyttade till Stockholm samtidigt. Basisten Sture Nordin. Han fick en hjärtattack under en spelning en söndag kväll på Park Hotel i Stockholm 2000 och avled senare på natten på ett sjukhus.67 år.
Under tiden jag skrivit det här har jag lyssnat på P2:s söndagsswing och idag var det flera bra inspelningar från 50-talet. Gå in på SR P2 klicka på \\\"lyssna igen\\\" så finns en rubrik \\\"swing med Janne Lindvall."\\\" Klicka där och du har en timmes bra svängig jazz. Och du känner igen allt.
bengt-erik hedberg
Inlägget redigerat 2009-11-16 08:41:45
|
|
Anonym
|
Ernie Englund
( 16/11 2009)
Debuterade som 16 åring som trumpetare hos Les Browns orkester. Kom till Sverige och Nalen 1952 och spelade i både Dompans som Carl-Henrik Norins band.
Âtervände till USA men Simon Brehm tog tillbaka honom till Sverige 1953.
Ernie Englund spelade in den första Rock\'nRoll plattan 1953 redan. Crazy Man Crazy. Då hade Bill Haley redan gjort en version av den. Frågan är emellertid hur låten kom till Sverige. Kanske med någon jammande USA-musiker.
Spelade under en tid med egen orkeser innan han flyttade till Sollefteå för att ingå i Militärmusikkåren och därefter till Visby och dess musikkår.
Så här skriver Rune Häger
"Min första idol hette Ernie Englund och jag var inte ens tonåring och han spelade trumpet. Det var precis innan gitarrepoken men det var fortfarande ok med trumpet.
I \\"den ena röd, den andra vit\" eller som jag brukar säga \\"den ena röt den andra vit.\\" (riktigt djupt) lät det verkligen speciellt, som om åkte berg och dalbana med trumpeten. Glissando fick jag lära mig. Men jag visste inte att han hade snott hela grejen från Eddie Calvert som spelat in den tidigare. Men Ernie var cool, snaggad och halvamerikan.\\"
Jag har lyssnat och dansat åtskilliga kvällar till honom i olika konstellationer under 50-och 60-tal. Och Häger träffade rätt.
Han var cool, snaggad ovch halvamerikan.
En av de mest kända av Ernie Englunds inspelningar är Gotländsk sommarnatt. Död 2002 i Hamra på Gotland. 74 år.
bengt-erik hedberg
Inlägget redigerat 2009-11-16 20:39:23
|
|
Anonym
|
Sture Nordin
( 18/11 2009)
Jag träffade Sture Nordin första gången 1949, tror jag det var. Jag gick i Östersunds Högre Allmänna Läroverk och han spelade bas i lokala orkestrar.
Och Östersund hade ett gott rykte som \"Jazzstad\" under 50-talet.
Vi flyttade till Stockholm i början av 50- talet samtidigt.
Till att börja med gick han på Musikaliska Akademin men när hans lärare konstaterade att han spelade jazz fick/ville han inte fortsätta. Och tog sedan privatlektioner.
Det är väl knappast troligt att det finns jazzmusiker som spelat med så många internationella/svenska jazzmusiker som Sture Nordin. Det skulle ta upp alltför mycket utrymme.
Jag träffade Sture med jämna mellanrum och blev oerhört tagen när jag
fick veta vad som hänt.
Sture Nordin blev 67 år
bengt-erik hedberg
Inlägget redigerat 2009-11-18 18:27:25
|
|
Anonym
|
Kometen på Nalen
( 24/11 2009)
Första gången jag hörde Ake \\"Kometen\\" Persson var nog 1949 när han som 16 åring spelade i Ove Halls orkester från Hässleholm. Det var på nöjesetablissemanget Gerålund i östra Jämtland. En festplats jämförbar med dåtidens folkparker som under flera år fram till ca 60-talet levererade det ena kulturpaketet efter det andra i form av jazzmusik i världsklass.
Jag brukar säga att det är tur att man inte har varit ung i mellanmjölkens land då hade man missat en viktig del i svenskt kultur och nöjesliv. Folkparkerna. Och på 50-talet var det viktigt med fetthalten i mjölken. Jag vet det då jag vid den tidpunkten drev jordbruk och fick en del utmärkelser för genomgående hög kvalité på mjölken. Fast jag deltog inte i arbetet. Jag gick på Nalen istället. Och rockade fett som man skulle uttrycka sig idag.
Âke Persson kom redan två år senare, 1951, till Stockholm först till Simon Brehms orkester men därefter till Arne Domnerus orkester på Nalen.
Förmodligen finns det ingen svensk jazzmusiker som slagit igenom så snabbt som Kometen, därav namnet. Det kan inte heller finnas någon svensk jazzmusiker som varit så internationell som han.
Han spelade med de flesta kända svenska och amerikanska orkestrarna Count Basie, Duke Ellington, Stan Getz och många andra. Dessutom under en tid i RIAS Orkester i Berlin.
I början på sjuttiotalet var han tillbaka i Sverige. Men det dröjde inte länge förrän hans trombone tystnade för gott. Den 25 februari 1975 hittades han död i sin bil på botten av Djurgårdsbrunnskanalen 43 år.
Personligen tyckte jag nog att Âke Persson var den elegantaste musikern i Sverige vid den tiden. Av flera skäl.
bengt -erik hedberg
Fotnot
Tillsammans med Ove Halls orkester fanns ett antal svenska landsortsorkestrar som turnerade i Folkparkerna. Gunnar Hoffsten orkester från Linköping, Bosse Lidén från Borås och Âke Jönsson sextett från Härnösand var några. Alldeles utmärkta musiker.
Inlägget redigerat 2009-11-24 11:32:32
|
|
Anonym
|
Vokalister på Nalen- Nej tack
( 03/03 2010)
Vokalister var inte speciellt högt hållna under tidigt 50-tal på Nalen. Och skulle Norin och Dompan ha vokalist så dög inte vem som helst. Det skulle vara BIbbi Johns annars fick det vara. Vid ett tillfälle klagade musikerna på en kvinnlig vokalist hos Topsy att hon inte var så bra varpå Topsy svarade
"Men han Gustafsson (Rune) ska veta att en Negress är alltid en neger".
Det var illa nog att vara kvinnlig vokalist på Nalen. Svante Turesson som lirade trummor bland annat i Hacke Björkstens band. På Nalen sjöng man inte om man ville vara en HIP MAN. På sin höjd fick han dra en refräng när kapellmästaren ville lira lite trummor.
Lasse Bagge, pianisten. kommer ihåg att det ansågs mest som en corny sysselsättning värd på sin höjd i Folkparkerna. Men jag och Svante träffades på Nalen och när vi kommit underfund om att vi lyssnade på samma sånggrupp The Hi-Lo's, vem gjorde inte det, dök tankarna om en svensk sånggrupp upp. Gals and Pals. Men den bildades först efter Topsys död 1960.
Och senare dök ju Monika Zetterlund upp och var den enda kvinnliga vocalisten, efter Bibi Johns som stränga Nalen- musikanter ansågs duga på Gata Regerings. Men hon blev rätt snart ett namn och Nalentiden blev tämligen kort då andra uppgifter väntade henne.
bengt-erik hedberg
Inlägget redigerat 2010-03-03 18:20:53
|
|
|
|
Detta inlägg är publicerat i klubben Nalen Abroads diskussionsforum. Samtliga användare kan läsa inlägg i klubbars diskussionsforum men för att delta i forumet behöver du först bli medlem i klubben. Vill du bli medlem i klubben Nalen Abroad? Klicka på knappen nedan:
Klicka på den här ikonen om du tycker att inlägget på något sätt är stötande eller kränkande, så plockar vi bort det så fort vi kan.