LIZ_9621

Pia Sundhage vill i framtiden göra något som ingen annan har gjort

Foto: Liisa Eelsoo och Elsa Öhlén
Text: Ellika Nyqvist Livchitz


Med ett påfallande lugnt förhållningssätt och en fantastiskt positiv livssyn har Pia Sundhage gjort mer för damfotbollen i världen än någon annan. Från början fick hon träna med killar. Senare slog hon igenom som fotbollsspelare och blev ett av världens första utlandsproffs på damsidan. Alla spelare är inte bra tränare, men Pia Sundhage nådde längst av alla även som fotbolls-tränare. I framtiden vill hon knyta ihop säcken där hon började eller pröva en helt ny terräng.

2017 utsågs Pia Sundhage till Årets Svensk i Världen. Priset överlämnades vid den traditionella cermonin på Grand Hôtel i Stockholm under föreningens årsmöteslunch. Pia höll ett fint tacktal och sjöng en sång a capella på scenen från sitt hjärta. Föregående dag var Pia inspirationstalare på Utlandssvenskarnas Parlament där hon berättade om sin syn på ledarskap och hur man får med sig alla på tåget. Även under sin föreläsning i Industrisalen sjöng Pia två sånger, bland annat Times They Are A-Changin’.

Juryns motivering till Årets Svensk i Världen 2017: Pia Sundhage, fotbollstränare

Att tiderna förändras kan Pia Sundhage verkligen skriva under på. Inom damfotbollen har hon varit med sedan det inte ansågs lämpligt att tjejer spelade fotboll till att stå som tränare på legendariska Maracanastadion i Rio de Janeiro när Sverige tog silver i OS 2016. I med- och motvind, framför allt det senare, har hon idogt kämpat som damfotbollens främsta ambassadör i världen.

Vi träffas i Strömsalongerna på Grand Hôtel under den timme som Svenskar i Världens årsmöte pågår i Vapensalen intill. Det är vid samma bord och fåtöljer som Staffan de Mistura satt förra året och där jag intervjuade Max Martin 2015. Pia är påfallande närvarande och fokuserad på mina frågor och gör allt för att förklara vad hon tycker, tänker och står för. Solidaritet och samarbete är ord som har präglat hela hennes liv och som hon gärna återkommer till under intervjun. Att Pia Sundhage föredrar verkstad står snabbt klart.

Ellika Nyqvist Livchitz intervju med Pia Sundhage.

Pia Sundhage intervjuas av Svenskar i Världens chefredaktör Ellika Nyqvist Livchitz.

Pia Sundhage ger ett ovanligt tryggt och ödmjukt intryck. Jag får en känsla av att hon behandlar alla lika, oberoende av om det är USA:s president eller en okänd chefredaktör på Svenskar i Världen som hon pratar med. I fin, blå jacka dagen till ära, bjuder hon på sig själv och sina tankar om karriären och livet.

Pia lever för, drömmer om och brinner för fotboll. Under hela sin yrkeskarriär har hon gett bevis på att hon besitter en unik talang att engagera och entusiasmera spelare till storartade prestationer.

Damfotbollen har förändrats sedan du började spela. Hur var det när du började och hur har din idrott utvecklats?

Ett halvt sekel har gått sedan jag som sexåring började spela knattematcher med killar i Marbäck utanför Borås. De kallade mig för Pelle, men det var helt ok – jag fick ju spela fotboll!

Som ny, fotbollsspelande tjej från landet i Ulricehamn fanns litet mobbningstendenser, men de upphörde snabbt när jag dribblade bort killarna. Jag fick börja spela i A-laget för Ulricehamns damer och fyra år senare spelade jag min första landslagsmatch.

Bild4

Var inte medrasist – säg ifrån. https://www.youtube.com/watch?v=RFT37HBIUho Pia Sundhage medverkar i Teskedsordens kampanj Medrasist. De som är medvetna om den rasism som sker i vardagen, men som inte säger ifrån eller försvarar andra och ångrar sig efteråt är medrasister. Svenska Fotbollförbundet är starkt emot rasism och i deras mång faldsarbete ”Alla är olika – Olika är bra” driver de ett viktigt arbete mot rasism. Pia Sundhage har även ett personligt engagemang i frågan.

I början var matcherna för damer bara 2 x 30 minuter och vi hade en mindre boll, eftersom vi inte ansågs lika starka som männen.

Under åren har vi hela tiden kopierat männens spel. Det var extra tydligt när jag spelade i Italien. Det som har varit den största skillnaden mellan herrar och damer ligger på den taktiska sidan. Till damernas fördel hör att vi är mycket mer inkluderande och kör fair play. På herrmatcher kan man höra publiken ropa hata, hata, hata. På våra matcher syns inga huliganer – publiken ropar istället heja, heja, heja. Det förekommer inget läktarvåld på dammatcher. Damer fuskar inte alls lika mycket som herrar och vi kastar oss inte över andra spelare.

Jag tror att vi ska satsa på jämställdhet mer än jämlikhet.

Med tiden har jag insett att vi kanske inte kan eller ska bli precis likadana som herrlagen. Jag tror att vi ska satsa på jämställdhet mer än jämlikhet. Det finns fördelar inom damfotbollen som är värda att vårda och utveckla.

Om du inte hade ägnat ditt liv åt fotboll, var hade du velat hamna då? Vad ville du bli när du blev stor?
Jag har aldrig haft andra drömmar, men jag blev lärare på GIH och arbetade som idrottslärare några år innan jag på heltid satsade på fotbollen.

Spelar du själv fotboll i någon klubb fortfarande?

Nej, nej, verkligen inte, bara med mina sjuåriga syskonbarn – jag är både moster och faster.

Sedan två år tillbaka rider jag med min lillasyster Marita som ridlärare på rid-
skolan i Rimbo. Från början var jag livrädd för hästar, men idag är det riktigt kul i den nya miljön som stallet är. Jag uppskattar samspelet med hästen och det är intressant att uppleva hur det är att själv få och ta emot instruktioner, dessutom från min lillasyster.

Under ridningen tränar jag på att stå i stigbyglarna, framdelsvändning, komma ihåg ridbanans vägar som snett igenom och halvt igenom. Det är mycket att hålla reda på för en gammal fotbollslirare som jag!

För att hålla formen joggar jag, men jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Jag får nästa lura mig själv för att det ska bli av. Jag springer kort och koncist. Som fotbollstränare är det dock helt nödvändigt att hålla sig i bra kondition.

Damfotbollen har nått långt. Vad är det viktigaste nästa steget, vad behöver Sverige bli bättre på för att vinna fler mästerskapsmedaljer?

Att vi blir mer tekniskt skickliga och bättre på taktik.

Hur gubbmossigt är Svenska Fotbollförbundet egentligen, du har haft att göra med dem i decennier?

Haha, det är fortfarande min arbetsgivare… Idag är åtminstone tre personer i styrelsen kvinnor (av nio, reds anm). Dessutom har det kommit fler kvinnliga damtränare, vilket är positivt, men de behöver bli många fler.

Amerikaner är inte rädda för att misslyckas och ger järnet. Det gör att de vill och kan spränga gränser.

Du har tränat USA:s damlag och Sveriges damlag under flera år, vad är skillnaden?

Den största skillnaden är att amerikaner lyfter varandra till överdrift. De satsar allt och gör sitt bästa. De är inte rädda för att misslyckas och ger järnet. Det gör att de vill och kan spränga gränser.

pias

Hur var det att arbeta i Kina?

Det var spännande, men jag kan inte kinesiska. I Kina var det en spelare som talade litet engelska och några ledare. Jag fick göra mig förstådd på andra sätt än via språket. Spelarna kom främst från byar på landsbygden. De som var duktiga i skolan fick satsa på utbildning. De som spelade fotboll var oftast de som inte hade det lätt i skolan.

Vilka har varit de främsta fördelarna med att bo utomlands?

Borta bra, men hemma bäst, tycker jag. Den största fördelen när jag har bott utomlands har varit tryggheten hemma med mina fem syskon och föräldrar. När jag flyttade till ett främmande land kände jag att går det åt skogen eller misslyckas jag, är jag alltid välkommen hem, hur det än går där borta. Dessutom är fotbollen i sig en stor trygghet. Jag gillar ordet lagom. Du behöver inte vara extrem utan det här duger.

Nyfikenhet har varit en stor tillgång för mig när jag har bott utomlands. Att få diskutera med andra hur olika vi ser på saker och ting. Jag är uppfostrad att vara kritiskt tänkande. Min respekt för andra kulturer hade jag stor glädje av bland annat när jag bodde i Italien 1985.

Vilka svårigheter har du stött på som utlandssvensk?

I början litet praktiska saker som hur man skaffar kreditkort, hyr lägenhet och tankar bilen kanske. Det svåraste var nog att hålla kontakt med nära och kära här i Sverige. Jag hamnade litet utanför och hängde inte med när kompisar hade fyllt 30, 40 år och så vidare. En chock i USA var det extremt stora utbudet med långa hyllrader med enbart tandkräm, flingor eller något annat. Att köra bil inne i New York tänker jag aldrig göra om!

Vad skattar du som din största framgång yrkesmässigt?
Tiden på toppen, att jag har lyckats hålla mig kvar så länge däruppe sedan min första landskamp. Uthålligheten, helt enkelt.

Utvecklingen inom damfotbollen kommer att gå mycket snabbare under de kommande 20 åren.

Om några månader avslutar du ditt uppdrag som tränare för svenska damlandslaget. Mycket har förändrats sedan du började spela fotboll. Hur tror du att damfotbollen ser ut om 20 år?

Utvecklingen kommer att gå mycket snabbare under de kommande 20 åren jämfört med vad den har gjort om vi tittar tillbaka några decennier. Idag har vi proffsspelare med bra fysik. Bättre teknik och taktisk disposition kommer att förändras mest framöver.

Kan tjejer i Afrika, där det inte finns damfotboll idag, få ökat självförtroende genom fotbollen, kan det förändra samhällsstrukturer.

Du har nått högst som spelare, sen som tränare. Vad blir nästa mission?

Jag vill gärna göra något som ingen annan har gjort! Jag vill bryta ny mark och ta kål på fördomar. Just nu ser jag tre möjliga alternativ:

1. Arbeta i ett land där de inte har någon damfotboll idag. Jag tänker främst på länder i Afrika där tjejer via fotbollen kan få ökat självförtroende vilket i sin tur kan förändra samhällsstrukturer. Det är många tjejer där som behöver just starkare självförtroende.

2. Sluta cirkeln och träna U16 Damer igen.

3.Träna ett herrlag, men det är inte säkert att jag får chansen.
Eller så pensionerar jag mig och ägnar mig åt ridning! Men ska jag arbeta får det allt bli med fotboll. Jag kan inte tänka mig att arbeta med ledarskap i sig, jag vill att bollen ska vara verktyget för att nå olika mål.

LIZ_9614Du är en stor förebild, vilka förebilder har du själv?

Margareta Svedberg, min idrottslärare under tre år i Ulricehamn. Hon såg alla och kunde coacha en hel grupp där vi alla kände det som att hon pratade direkt till var och en av oss. Hon hade mycket goda värderingar. Hon lever fortfarande och jag hälsar gärna på henne när jag har möjlighet.

Mina fem syskon är också förebilder för mig. Vi har en inneboende solidaritet och laganda. Vi har alla sex lärt oss att bara göra och agera enligt devisen: Äh, hur svårt kan det vara?

Bob Dylan, är inte han en förebild också? Vet han om att du ofta sjunger hans sånger offentligt?

Haha, jag har aldrig haft kontakt med honom. Nja, min bror lärde mig att spela gitarr och jag började med låtar av Bob Dylan men sen gick jag över till Simon and Garfunkel. Vad gäller musik skulle jag nog säga att Paul Simon är min största förebild.

Vad gör dig lycklig?

Framför allt två saker, säger Pia Sundhage efter ens stunds funderande. Dels när jag får dela ett skratt, ett riktigt som bubblar upp med vänner.

Får du skratta varje dag då?

Ja, faktiskt, jag vet vem jag ska ringa!

Det andra som gör mig lycklig är när jag har tränat någon i något specifikt eller försökt lära ut något speciellt och det jag har försökt förmedla har sjunkit in, personen har förstått hur och vad jag menar, poletten har trillat ner. Mitt budskap eller mina instruktioner har nått fram.

Jag gör musik med min bror. Han skriver texterna som jag sedan tonsätter.

Musik är en stor glädjekälla också. Att ta fram gitarren är perfekt när jag vill bli glad. Jag gör musik med min bror där han skriver texterna som jag sedan tonsätter.

Du är Årets Svensk i Världen 2017, vad tänker du om det priset?

Jag ser det som ett lagpris, till alla damfotbollsspelare i Sverige men även i världen. Ensam kan jag vara usel, men tillsammans med andra kan jag vara bäst. Laget går alltid före jaget. Sedan är det en diger lista som jag får ta plats i. Tänk att jag får samma pris som Hans Rosling och Astrid Lindgren och många andra har fått! Vi har en ledaravslutning snart och då får jag chansen att dela med mig av priset.

Meriter som tränare

  • OS – guld med USA 2008, guld med USA 2012,
  • silver med Sverige 2016
  • VM – silver med USA 2011
  • EM – brons med Sverige 2013
  • WUSA – Vinnare av seriespelet med
  • Boston Breakers 2003
  • Årets idrottskvinna 2008
  • Årets damtränare 2012 vid FIFA-galan

Meriter som spelare

  • Svensk cupmästare: 1981, 1984, 1994, 1995
  • Svensk mästare 1979, 1981, 1984, 1989
  • VM-brons 1991
  • EM-guld 1984
  • EM-silver 1987, 1995
  • EM-brons 1989