Att bryta upp från sin hemmiljö och sina vänner har sina för- och nackdelar, vilket inte minst Astrid Lindgren beskriver när Pippi har avskedskalas.

Många barn tycker att det är jobbigt att flytta

Madlén Björn och Henrik Lennartsson är Svenskar i Världens experter inom psykoterapi för utlandssvenskar. Vill du ha inviduell hjälp är du välkommen att kontakta någon av dem. Som medlem får du rabatt på arvodet.

Fråga: Vi är en familj som är temporärt bosatta i Bryssel med två barn 8 respektive 12 år. Vi har tidigare bott i Paris under 5 år. Vi planerar nu att lämna Bryssel för att flytta till annat land. De tyckte vid den sista flytten att det var ganska jobbigt med såväl nya kamrater och skola. Det är framför allt vår dotter, 12 år, som fortfarande är missnöjd med senaste flytten eftersom hon saknar en tidigare bästa vän. I Bryssel har hon haft en del skolsvårigheter som nu under senare tid börjat rätta till sig. Vi känner stor vånda inför att tala med barnen om den kommande flytten.

Vi undrar vad det var som blev så svårt vid den senaste flytten samt om hur vi nu skall förbereda/ prata med barnen. Vi undrar också hur dessa miljöombyten kan tänkas påverka barnen på lång sikt.

Svar: Er dotter var 9 år när ni flyttade från ett land till ett annat, vilket innebär såväl nytt språk och nya vänner – ett helt nytt sammanhang. Åldern har alltid en betydelse för hur barnet upplever ett miljöombyte. Runt nio års ålder år brukar man tala om 9-års kris, vilket innebär att barnet utvecklas kognitivt genom att det börjar tänka kring sig själv mer utifrån hur andra uppfattar dem. Före denna ålder har barn en föreställning om att alltid vara skyddade av sin omgivning, sina föräldrar. Föräldrarna upplevs som maktfullkomliga. De kan tillhandhålla allt det som barnet behöver. Insikten om att livet är ändligt som att barn och föräldrar ska och kan dö hör till denna utvecklingsfas.

Perioden kan för barnet sägas vara en potentiell kris. De är extra sårbara och har nära till grubblerier kring existentiella frågor om döden, livet, universum, vem de själva är är samt hur andra uppfattar dem. Perioden kännetecknas av att barnet börjar särskilja sig från föräldrarna för att succesivt bli allt mer självständig som egen individ med egna vänskapsrelationer.

Ett miljöombyte vid denna ålder kan vara extra känsligt och innebära att processen att bli egen individ försvåras. Betydelsen av att passa in, accepteras och få nya vänner är inte lika enkel som för ett yngre barn, vilket kan tänkas ha det lättare för ett miljöombyte, då det oftast mer direkt kan hitta nya vänner. Det viktigaste och mest avgörande för det yngre barnet är att föräldrarna finns där.

Det är viktigt att bekräfta barnens känslor, att inte försköna vare sig det som tidigare hänt eller det som kommer att hända. Det troliga är att 12-åringens tidigare upplevelser vid förra flytten åter aktualiseras. Det blir för henne en återupprepning av det hon upplevde då.

En vanlig föreställning är att för att knyta an till nya vänner måste man lämna det gamla bakom sig. Om möjligheten finns kan det vara klokt att hjälpa barnet att vidmakthålla betydelsefulla relationer och kanske under en övergångsperiod bibehålla kontakten med den gamla miljön.

En annan viktig faktor är att barnet får en genuin förklaring till varför flytten äger rum. Motivet till flytten behöver klargöras. Kanske är flytten inte självvald utan framtvingad av yttre omständigheter. Det centrala är att förändringen blir något familjen går igenom tillsammans.

Er fråga om konsekvenser på lång sikt är svår att besvara. Det centrala för barnens uppväxt och psykologiska utveckling är anknytningen till föräldrar, syskon och närstående.

Upplevelsen av uppbrott är direkt avhängig barnets förmåga till anpassning, socialt samspel och egen inre känsla av självtillit.

För vissa barn innebär uppbrott och miljöombyte en utmaning med spännande nya upplevelser medan det för andra kan innebära förlust av trygghet och tilltagande känsla av otrygghet.

Insikt om det egna barnets genuina upplevelse av uppbrott och miljöombyte och beredskap till att ge det extra stöd, omtanke, vägledning och mycket tid är avgörande för hur omställningen skall kunna genomarbetas.
Vi hoppas att dessa rader kan väcka till liv nya frågor som vi kan diskutera i spalten. Välkomna att maila oss tankar, erfarenheter och synpunkter.

Hälsningar från ett novemberkallt Stockholm.
Henrik och Madlén