Vi har länge negligerat svenskar som lever utomlands

Vid ett frukostseminarium nyligen svarade Tove Lifvendahl, tidigare styrelseledamot i Svenskar i Världen och idag politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, på frågor om bland annat utlandssvenskar.

Det pratas mycket om invandring i Sverige just nu. Men Sverige har ju också en betydande utvandring. Hur synliga skulle du säga att utlandssvenskarna är i debatten?

Vi har under ganska lång tid negligerat de som vi kan kalla vår diaspora – dem svenskar som lever och bor utomlands, och det är en jätteresurs. Det uppskattas vara ungefär 650,000 personer. Vi har inte någon strategi för hur vi ska kunna dra mesta möjliga nytta av dem.

Och vad beror det här på?

Jag tror att det handlar både om en aggregerad självbild, att Sverige under lång tid har varit väldigt nöjda med hur långt vi har kommit i utvecklingen, och är man lite övertygad om sin egen förträfflighet så finns ju en risk att man inte tror att andra har så mycket att bidra med. Det andra tror jag handlar om det som etnologerna fastställer som en ganska svensk egenskap: att uppskatta likhet, och då blir dem som flyttar iväg eller flyttar in någonting avvikande och det är inte alltid så enkelt för oss att ta oss över den barriären att verkligen gilla olika eller förvänta oss att olikheten kan föra med sig någonting vi kan ha nytta av. Man kan säga såhär att för varje person som för med sig någonting som vi inte tar vara på så missar ju Sverige en chans att bli bättre. Jag har en gammal universitetslärare som var ute och undervisade i fem år på nordiska universitet. När han kom tillbaka till sin arbetsplats så berättade han att han hade stött på examinationsmetoder som var bättre. Det var inte en välkommen nyhet och han ombads inte utveckla det närmare, och det måste man ställa i relation till att vi samtidigt talar om att vi måste rusta våra studenter för att gå ut på en global arbetsmarknad. Om vi inte är beredda att ta till oss förbättringspotential ens när den sitter och fikar med oss i vid samma bord, då kommer vi heller inte kunna uppnå det vi vill för de svenska studenternas vidkommande.

Den debatt som vi för så mycket nu, migrations- invandrings- och integrationsdebatten, vilka perspektiv skulle utlandssvenskar och invandrare kunna bidra med där, som vi så att säga saknar idag?

Ja, dem sitter ju på en kunskap och en kompetens som blir allt mer av hårdvaluta. Man brukar tala om, i internationella sammanhang, att internationell kompetens är sådant som länder behöver för att kunna utveckla sig vidare. Om vi inte tar tillvara på den, och det kan ju yttra sig i det som många vittnat om att man kanske inte ens fått komma på intervju därför att man har ett namn som låter annorlunda, eller att man inte frågar vidare efter någon som varit 10 år i Frankrike, man förväntar sig inte att den personen ska kunna bidra med något. Vi går ju miste om saker som dem möjligen då tar med sig någon annanstans och slår mynt av och använder.

—

Reporter: Tobias Brandel, SvD